15 augusti: ”…ganska missnöjd och ledsen vid…”
Idag är det den 15 augusti. För 186 år sedan, den 15 augusti 1830, hölls sockenstämma i Södra Sandsjö. Ordföranden, Bengt Oseen, hade blivit ombedd av häradsrätten att lämna ett omdöme om en av socknens invånare, och bad stämman hjälpa honom med utlåtandet. Stämman var enig i sin uppfattning om honom, och man kan ana lång tids tillbakahållen frustration som nu fick sitt utlopp.
”Eftersom Konga Härads Vällofl. Domstol har anmodat undertecknad Ordförande att lemna ålders och frejdebetyg öfver Häcktade Emanuel Sandells förhållande och hemsedor, hvilka Ordföranden ej få fullkomligt kände, så, för att kunna sätta dem i klar dag begärde undertecknad Församlingens upplysning här utinan och hvilkens nu ganska öppet och enhålligt intygade följande:
Utom det Emanuel Sandell lefvat ganska okärligt med med sin hustru och ofta behandlat henne både hårdt och grumt, så är församlingen ganska missnöjd och ledsen vid honom, så mycket mer, som han sjeligen misstänkes för flere stölder, och dess utom hotar en och var med döden som kan komma i ovänskap med honom eller vilja upptäcka hans brott. Sandell är alltid beväpnad med Bössa och en farlig hund hvarföre ingen och minstone vältänkt vill eller törs besöka honom.
Som lättjan är alltid en fruktsam Moder till alla laster, så syslosatte Sandell sig icke med något lofligt och nyttigt arbete utan mestadelen gick gangslös och använde både nätter och dagar till sine lastbare utvandringar.
Församlingen som är nog olycklig att hysa en så fördarfvad medlem inom sitt eget sköte, önskar och anhåller ödmjukast det Vällofl. Domstolen täcktes, om möjeliget är för alltid befria församlingen från en så vådelig person. Likaledes tillkännagaf Församlingen att så snart Sandell för 2:ne år sedan kom på fri fot begagnade han genast sitt olyckliga handtverke och flere gånger har man sett tydeliga sporr efter hans fötter till hans näste då de som förlorat sine varor gjort sig mödan att eftersöka dem, men som ingen af fruktan för misshandling har vågat intränga i hans hus har man blott suckande och hermsen åtnöjs med skadan.
Ut Supra, B. Oseen.”