Idag är det den 26 juli, och för 88 år sedan, den 26 juli 1928, gjorde svenskättlingen Bert ”Fish” Hassell ett första försök att flyga från Rockford, Illinois, till Stockholm. Det gick inte så bra.

Bertil ”Bert” Hassell var son till de värmländska utvandrarna Elis och Elisabeth Hassell, född 1893 och uppvuxen i Marinette, Wisconsin. Senare flyttade familjen till Rockford, Illinois, där föräldrarna drev en hatt- och damklädesbutik. Bert blev pionjär inom flyget. Han lärde sig att flyga av Glenn Curtiss (en rival till flygarbröderna Wright), gjorde sin första flygtur på egen hand den 15 juni 1914, och fick det 20:e flygcertifikatet som utfärdades i USA. Tidigt deltog han i flyguppvisningar, så kallad barnstorming. Dock var det inte i en sådan han i mars 1915 flög någon meter över Lake Michigan en bit norr om Chicago, träffade en våg och dök i sjön med plan och allt. Stelfrusen klarade inte Bert av att ta sig upp i roddbåten som kommit ut för att plocka upp honom, utan han fick bogseras in till land. Han lät sig dock inte förfäras: ”Jag fick se mer siklöja än de lokala fiskarna någonsin visste fanns i sjön!” var hans kommentar. Efter den episoden fick han smeknamnet ”Fish”. Det finns uppgifter om att han själv stavade det ”Fisk”, svenskättling som han var.

Under Första världskriget blev han flyginstruktör inom armén, och efter kriget återvände han till sina flyguppvisningar. Ofta använde han lantbrukares gärden som landningsbanor, och tog lokalbefolkningen upp på hisnande flygturer. Luftvägen levererade han kostymer till kunder från en lokal tillverkare i Chicago, och släppte ner tidningar från himlen till prenumeranter. Under Förbudstiden flög han till Kanada och smugglade sprit tillbaka till USA.

Samtidigt funderade han på om det inte skulle kunna vara smidigare att flyga till Europa från USA via Grönland istället för rakt över Atlanten, som andra hade börjat göra. Han hävdade att den nordliga rutten till Europa vore både kortare och säkrare, då det fanns platser att mellanlanda på om det skulle behövas. Han skrev artiklar och en bok, The Hiking Viking om sina teorier. I mitten av 1920-talet beslutade han sig för att testa sina idéer. Han skulle flyga från Rockford via Grönland och Island till Stockholm. Han bad en vän, Eddie Stinson, att bygga ett flygplan av modellen Detroiter enligt hans specifikationer. Det skulle ha plats för sex personer och ha en extra stor tank. Han kontaktade också William Hobbs, en professor vid University of Michigan som planerade en expedition till Grönland 1928. Bert bad honom ordna en landningsbana vid forskningsbasen, så att han skulle kunna gå ner där och tanka.

Hemma i Rockford började folk intressera sig för Berts planer. Den lokala handelskammaren sponsrade äventyret. En tävling om att döpa planet anordnades i den lokala tidningen, där det vinnande namnet blev ”The Greater Rockford”. Förhoppningen var att planet skulle bli lika känt och sprida stadens namn som ”Spirit of St Louis”, planet som Charles Lindbergh hade flugit från New York till Paris med i april 1927. The Greater Rockford målades i blått och gult, efter den svenska flaggan.

Som andrepilot valde Bert Parker ”Shorty” Cramer, som med flygcertifikat nr 4 var minst lika erfaren som Bert. Cramer arbetade dessutom för Handelsdepartementet, som till en början inte ville låta Hassel genomföra sin planerade flygning. Elmer Etes blev deras mekaniker. Tanken var att även han skulle med på planet, men radioutrustningen visade sig vara så tung att Etes fick ta sig till forskningsstationen på Grönland per båt i stället.

Under försommaren 1928 flög Bert omkring över hela USA och testade planet under olika förhållanden. Efter att dagen för avfärden skjutits upp flera gånger på grund av tekniska problem och dåliga väderförhållanden, inföll så den 26 juli 1928, den stora dagen, då The Greater Rockford skulle lyfta från Machesney Airport i Rockford. En stor skara människor hade samlats på flygplatsen för att se den spektakulära avfärden. Jublande såg de planet ta fart på startbanan av gräs och lämna marken. Nästa gång Bert och Parker skulle vara nere på jorden igen var på Grönland. Men…riktigt så långt kom de inte. De kom faktiskt inte längre än över floden Rock River, som flöt längs med flygplatsen. På andra sidan floden kraschlandade de i ett majsfält, en knapp mil från flygfältet de startade från. Flygarna klev ur planet oskadda, men The Greater Rockford hade fått några skråmor.

 

Bert Hassell var dock inte den som gav upp i första taget. Han skickade tillbaka planet till Eddie Stinson, som lagade det i rekordfart. Tre veckor senare var det dags för ett nytt försök, och det återkommer vi till på årsdagen för den avfärden, den 16 augusti!