1-3 juli: Gettysburg
Idag är det den 1 juli, och för 153 år sedan, den 1 juli 1863, inleddes slaget vid Gettysburg. Slaget medförde det största antalet döda och skadade i hela det amerikanska inbördeskriget, och beskrivs ofta som avgörande för krigets utgång.
Det var på fälten och kullarna runt det lilla samhället Gettysburg i Pennsylvania som nordstatsarméns general George G Meade, som sedan tre dagar ledde Army of the Potomac, drabbade samman med sydstatsarméns general Robert E Lee och hans Army of Northern Virginia, och därmed hindrade sydstatarna från att invadera nordstaterna.
På slagets första dag, den 1 juli, drabbar några av de båda arméernas trupper samman på åsarna nordväst om staden. Sydstatsarmén är här starkare, och nordstatarna tvingas retirera söderut genom Gettysburgs gator.
På eftermiddagen dagen efter har sydstatarna omringat nordstatarna söder om Gettysburg, men nordstatarna håller strategiska platser och har goda möjligheter att försvara sig. Svåra strider står på den västra flanken, och dagen blir en av krigets blodigaste.
På morgonen den 3 juli anfaller general Lee general Meades trupper från öster, men nordstatarna lyckas försvara sig i de hårda striderna, dock med svåra förluster. Den eftermiddagen har sydstatarna bara en utvilad division kvar: den som leds av genearal George Pickett. Sydstatarna med Picketts division anfaller från väst igen, och de har 1,5 kilometer av öppna fält framför sig, här och där korsade med staket och andra hinder att ta sig över för att nå nordstatsarméns ställningar. Anfallet har gått till historien som ”Pickett’s Charge”, Picketts attack. Strategiskt placerade på åsen framför dem, Cemetery Ridge, står nordstatsarmén och skjuter rakt emot dem. Vid kanten på åsen står en stenmur i vinkel, ”the Angle”, och de sydstatare som når längst kommer dit, men inte längre. Efter hårda strider får de sydstatare som kan, retirera.
Samtidigt strider de båda kavallerierna någon kilometer längre österut.
Man har räknat med att upp till omkring 51 000 soldater antingen dog, sårades, togs tillfånga eller försvann på annat sätt i striderna under de tre dagarna. På nordstatssidan dödades 3 155 soldater, omkring 14 530 sårades och nästan 5 370 tillfångatogs eller försvann. På sydstatssidan är siffrorna svårare att uppskatta, men mellan 20 000 och 28 000 dödade, sårade och tillfångatagna eller saknade brukar nämnas. Totalt sett förlorades omkring en tredjedel av alla som deltog i striderna. Slaget räknas som ett av de dödligaste i amerikansk historia.
Det tog tre veckor innan nyheterna om slaget vid Gettysburg rapporterades i svenska tidningar. I Tidning för Wenersborgs Stad och Län fanns följande artikel den 21 juli:
”Underrättelserna från Newyork af den 3 och 4 d:s meddela, att en stor slagtning stått den 2 och 3 wid Gettysburg mellan de konfedererades hufwudarmé under general Lee samt Potomac-arméen under general Meade. Det war den i flera dagar wäntade batalj, om hwilken Times’ Newyorker-korrespondent och flera med honom förutsagt, att den skulle tillintetgöra unionens stridskrafter i öster och lemna dess hufwudstab i de konfedererades wåld. Utgången har dock icke besannat profetian. Ännu föreligga endast telegrammer från London om denna slagtning, af hwilka man erfar, att densamma warit en seger för unionens wapen, ehuru det är twifwelaktigt, om segern warit afgörande. Den 2 dennes angrepo de konfedererade en wid Gettysburg under general Reynolds’ befäl stående kår. Reynolds stred i början med lycka, men när det lyckats fienden kringgå hans wenstra flygel, måste han draga sig tillbaka för öfwermakten. Gettysburg besattes af de konfedererade, och Reynolds förenade sig med hufwudarméen under general Meade. Följande dag började den stora bataljen. Meades officiella rapport, daterad den 3 om aftonen, bekräftar, att de konfedererade började angreppet den 2, men att de slutligen, efter stor manspillan å ömse sidor, blifwit på alla punkter tillbakaslagna. – Mot slagets slut syntes de begge arméerna hafwa innehaft ungefär samma positioner som före dess början. Emellertid har president Lincoln utfärdat en kungörelse, som på grund af en rapport från general Meade talar om större fördelar, som unionsarméen wunnit.
Det är sannolikt, att denna batalj skall återgifwa nordstaterna något af deras starkt skakade förtroende till egen kraft, och att af de 50,000 veteraner, som uttjenat sin tid, många åter skola skynda till unionens fanor, för att förstärka Potomac-arméen. Man kan åtminstone antaga, att utgången af bataljen den 2 och 3 juli skingrat alla faror för Washingtons och Baltimores säkerhet. Deremot synes den ej warit nog afgörande, för att hindra Lee werkställa ett ordnat återtåg öfwer Rappahannock.”
Det amerikanska inbördeskriget skulle pågå i nästan två år till, efter slaget vid Gettysburg.
För den som är intresserad av mer information rekommenderas Gettysburg 360 och den animerade kartan om striderna.