Idag är det den 16 augusti, och för 88 år sedan, den 16 augusti 1928, gjorde Bert ”Fish” Hassell sitt andra försök att flyga från Rockford, Illinois, till Stockholm i sitt gul- och blåmålade plan The Greater Rockford. Den här gången kom han iväg.

Den 26 juli berättade jag om Bert Hassel och hans första försök att flyga från USA till Sverige via Grönland och Island snarare än tvärs över Atlanten. Den gången hamnade han i ett majsfält i närheten av flygfältet han startade från. Den 16 augusti hade planet blivit reparerat, och nu hade han och andrepiloten Parker ”Shorty” Cramer planerat in ett extra stopp i Kanada för att tanka, så att de inte skulle behöva starta så tungt.

Tidigt på morgonen torsdagen den 16 augusti gjorde Bert och Parker sig återigen redo för att lyfta. Bert hade kommit till flygplatsen redan vid kvart i sex på morgonen i sällskap med sin fru Rosalie. Deras tre små barn hade fått stanna hemma i sängen. Bert småpratade med sin fru och poserade för fotograferna, men Rosalie, som ”inte ville bli inblandad i flygningen” höll sig utanför bild. Parker kom några minuter senare tillsammans med sin mor, som också följt med för att vinka adjö.

Uppemot 10 000 åskådare hade tagit sig till Machesney Airport i Rockford för att beskåda avfärden i den tidiga morgontimman, och polisen fick kämpa för att hålla publiken på säkert avstånd från startbanan. Efter att ha sagt adjö till sina anhöriga gick flygarna direkt till hangaren, rullade ut planet och hoppade in. Det låg spänning i luften. Strax innan de skulle lyfta kraschade ett annat litet plan in i ett staket på flygplatsen, men det var ingen större fara med det. Bert och Parker själva hade så mycket att tänka på att de glömde ta med sina lunchlådor. Klockan var strax före 6.40 då planet rullade ut på startbanan. Motorerna vrålade igång, planet tog fart, och efter 300 meter lämnade Bert och Parker marken i en perfekt start. Planet tog en sväng över åskådarna på flygplatsen, och efter att ha nått en höjd av 1 000 fot tog det av mot nordöst och försvann ur sikte. I sällskap hade det flera andra mindre plan som startat strax efter, som i de flesta fall hade reportrar och fotografer ombord. Det lilla planet som nyss kraschat var bland dem som eskorterade planet tills det försvunnit vid horisonten. Den privata flygplatsens ägare, Fred Machesney, satt i ett annat plan som följde med. Klockan 7.20 återvände han, och kunde meddela att han endast med svårighet hade kunnat hänga med i The Greater Rockfords hastighet.

Det var till Cochrane, Ontario i Kanada, som den första flygsträckan gick. Bert hade valt ut platsen för att den låg på en direkt linje från Rockford till forskningsbasen han skulle till på Mount Evans intill Søndre Strømfjord, numera Kangerlussuaq, på Grönland, och för att det var det sista stället på sträckan där han kunde få flygbränsle. Flygbränslet hade de fått sända från USA, och det hade blivit lite försenat i tullen, men ändå kommit fram i tid.

Dagen till ära hade den lilla landsortsstaden utropat till helgdag, och alla butiker var stängda. Solen lyste från en klarblå himmel, och nästan alla invånarna var ute för att se när planet kom. Frampå eftermiddagen, runt kl 14.30 lokal tid och efter 6 timmar och 45 minuters flygning, syntes det vid horisonten. The Greater Rockford cirklade ett varv, och landade sedan på landningsbanan, som för ändamålet blivit anlagd på havreodlaren J Kyles marker. Bert och Parker togs emot av borgmästaren och en välkomstkommitté till tonerna från en lokal orkester. Flygarna log mot kamerorna, och kunde rapportera att de hade haft perfekt väder den första halvan av sträckan. Den andra hälften av de hundra milen hade varit bökigare, med stormvindar och regnskurar, men resan hade ändå gått bra.

Landningsbanan är värd en egen kommentar. Den hade stadens invånare förberett för hand, under överinseende av Parkers bror, Bill Cramer. Alla som kunde hantera en hacka eller spade hade ägnat två veckor åt att röja undan sly och annan vegetation och släpat bort stenar som legat i vägen, på en nästan 1,4 km lång sträcka. Bert och Parker var ödmjuka inför insatsen stadens invånare gjort för ett par flygare de tidigare aldrig hört talas om.

På kvällen blev de bjudna på middag med underhållning av stadens handelskammare, men de ville vara utvilade ifall vädret skulle vara gynnsamt dagen därpå, och drog sig tillbaka redan innan underhållningen tog vid.

Fortsättning följer den 18 augusti…