Idag är det den 22 juni, och för 171 år sedan, den 22 juni 1845, hölls sockenstämma i Nordmark. En av punkterna på stämman rörde vaccinatören.

Smittkoppor var en av de stora farsoterna innan vaccinet mot sjukdomen utvecklades. Redan 1769 blev blivande Kung Gustav III och hans syskon skyddsympade mot sjukdomen, vilket innebar att smittämnen från en sjuk person läggs på en frisk persons hud, varpå huden rispas. Man får då en mildare infektion, och blir sedan immun, men det fanns också risker med metoden.

Man upptäckte att personer som smittats av kokoppor inte blev sjuka i smittkoppor, och det första vaccinet framställdes av vätska från kor sjuka i kokoppor. Den förste att bli vaccinerad var en pojke i England 1796. Redan 1801 utfördes den första smittkoppsvaccinationen i Sverige, och 1816 blev det obligatoriskt att vaccinera alla barn mot sjukdomen före 2 års ålder. Varje socken skulle ha en vaccinatör och en eller två vaccinationsföreståndare, vilka jämte kyrkoherden såg till att barnen blev vaccinerade. I kyrkböckerna noterades noggrant vilka som hade haft sjukdomen, vilka som var vaccinerade och vilka som var ovaccinerade.

Många barn var nog då som nu rädda för själva vaccinationen, som fortfarande gick ut på att huden rispades. I Nordmarks socken räckte inte det. Vid sockenstämman som hänvisas till ovan finns följande punkt i protokollet:

”§ 10. Då nu, såsom ofta tillförne, allmänt klagades deröfwer, att vaccinatören Johannes Berg, oaktadt erhållne warningar, merendels är af starka drycker oredig vid vaccineringen, hwarigenom denna icke som sig bör kan wärkställas, så ansåg Församlingen sig icke kunna eller böra längre bibehålla honom utan walde till waccinatör skolläraren H:r N. Hedlund.”