Idag är det den 22 november, och för 153 år sedan, den 22 november 1865, hade medel börjat trilla in till de nödställda svenskarna som lurats att göra det arbete de nyss friade slavarna inte längre utförde på plantagerna i närheten av Richmond, Virginia. Den svensk-amerikanska tidningen Hemlandet i Chicago, som tillsammans med Sändebudet varit först med att uppmärksamma svenskarnas belägenhet, tillkännager de summor man tagit emot.
Peter Wiklund och Er. Troil skänker $1 var till insamlingen, som nu är uppe i $35. De sände pengarna i ett brev daterat den 14 november, och skriver:
Peter Wiklunds och Er. Troils brev, publicerat i Hemlandet den 22 november 1865.
”Emedan uppmaningar synas i båda tidningarna, Hemlandet och Sändebudet, till något understöd för våra förtryckta landsmän i Richmond, och det synes som ej någon bryr sig om saken, oaktadt vi tycka att det är af största nödvändighet att de bli hulpne derifrån, så sända vi underskrifne $1 hvardera och önska att flera måtte göra detsamma, ty många, som tidningen säger, kunna hjälpa en, men en kan icke hjelpa många.”
Det sista uttrycket blev något av en slogan för kampanjen. Det kom ursprungligen från en insändare publicerad i Hemlandet den 18 oktober, där brevskrivaren uppmanade svenskarna i Amerika att hjälpa de fattiga och nödställda emigranterna ”som icke ha medel att komma längre än till landstigningsplatsen.”. Förslaget var att samla in medel till en tjänst och en kassa i New York och en i Chicago, som skulle hjälpa fattiga svenska emigranter att klara sig den första tiden i det nya landet. Rubriken på insändaren var ”En kan icke hjelpa alla, men alla kunna hjelpa en.”
