Roots & Branches — Bloggen

Idag är det den 12 januari, och för 199 år sedan, den 12 januari 1818, avled Christina Brummer på fattighuset i Brålanda. Att hon hade blått blod i ådrorna hade hon ingen glädje av.

Christina Brummers farmors farmors morfar var Gustav Vasas son Kung Erik XIV. Tillsammans med sin favoritfrilla Agda Persdotter fick han dottern Virginia Eriksdotter. Virginia gifte sig med Håkan Knutsson Hand, och blev mor till Elisabet Håkansdotter Hand, som tillsammans med Per Joensson Gyllensvärd fick Märta. Märta Gyllensvärd gifte sig med Jonas Larsson Silfverswärd, och de blev föräldrar till Lorentz Peter Silfverswärd, som tillsammans med hustrun Anna Maria Jakobsdotter Palmbom fick Maria Magdalena Silfverswärd, Christina Brummers farmor.

Släkten hade från början varit mycket välbeställd, med gods och gårdar runtom i Småland och Västergötland. Virginia hade blivit uppfostrad av Gustav Vasas döttrar Cecilia och Elisabet, och när hon gifte sig fick hon sex gårdar i Västergötland av Kung Johan III. Virginias dotter Elisabet Håkansdotter Hand är under en period älskarinna till Kung Johan III:s son, Hertig Johan av Östergötland, innan hon gifter sig med Per Joensson. Per skaffar ett par gårdar i Hössna utanför Ulricehamn (på den tiden Bogesund) i Västergötland, och adlas av Kung Gustav II Adolf till ätten Gyllensvärd för sina insatser i 30-åriga kriget. Dottern Märta Gyllensvärd ärver två gårdar i Hössna efter sin far. Då kommer Reduktionen, och kronan tar tillbaka gods och gårdar som kungarna genom åren givit adeln genom förläningar och donationer. Märta förlorar sina egendomar, men verkar ändå få bo kvar. Märta Gyllensvärds son Lorentz Peter Silfverswärd är även han officer, och slutar sin karriär som kapten i Älvsborgs infanteriregemente. Hans dotter Maria Magdalena Silfverswärd gifter sig med löjtnant Otto Reinhold Brummer, en adelsman från Livland. Han är ute och slåss i det Stora Nordiska Kriget under många år, men kommer hem på permission ibland och gör Maria Magdalena gravid ungefär vartannat år. Deras första barn, Wolmar Lorentz Brummer, född omkring 1710, blir också officer, liksom sina bröder. En militär karriär är en förutsättning för att adelns egendomar ska vara befriade, frälsta, från skatt, så kallade frälsegårdar. Efter Otto Reinholds avsked slår sig familjen Brummer-Silfverswärd ner på Järpegården, Härstad, i Västra Tunhems socken utanför Trollhättan. Otto Reinhold är inte ens 50 år när han avlider. Maria Magdalena ”Capitainskan” Silfverswärd tillbringar resten av sitt liv på Järpegården. I sitt sällskap har hon en dräng, Oluf Carlsson, som stannar hos henne i två och ett halvt decennium, sin dotter Greta och mot slutet av sitt liv även ett barn under 15 år. Capitainskan Silfverswärds ålder uppskattas till 100 år när hon avlider 1773; mer troligt är hon i 80-årsåldern, även det en aktningsvärd ålder.

Wolmar Lorentz Brummer tar värvning som volontär vid Västgöta-Dals regemente 1729. Han är ambitiös och ”ingen lega taga utten allenast för lön tiena will, at derigenom göra sig wärdig, och skikelig till widare befordran”. Han stiger också i graderna och blir genom åren befordrad till rustmästare, furir och fältväbel. Som fältväbel blir han berättigad till gården Atterud i Grinstad socken, Dalsland, dit han flyttar 1743. Den 20 december 1756 får han avsked med löjtnants grad. Som gratialist får han dubbelt underhåll och dessutom underhåll som officer. Nu får hans liv en ny inriktning.

Sommaren 1758 skriver Wolmar Lorentz, ”i erkenande till den trohet och Kierlek, som [dem] emillan inbördes är”, ett inbördes testamente med sin kära hustru Inga Christina Wångberg på Atterud. Inte långt därefter avlider Inga Christina, och det är med ett tungt hjärta han redan i oktober samma år måste skicka in testamentet till Göta Hovrätt.

”I erkenande till den trohet och Kierlek, som oss emillan inbördes är, hafwom wj med Sundt och gått förstånd, härmed af frij wilja Kommit öfwerens hwarandras qwarlåtenskap updraga i så måtto, att iag Wolmar Lorentz Brummer updraga min Kr Hustru Inga Christina Wågeberg all den qwarlåtenskap utj löst och fast, efter min död till ewärdelig ägo; likaledes updrager iag Inga Christina Wångberg min Kr man Wolmar Lorentz Brummer alt hvad som kan finnas utj löst och fast efter mitt dödliga frånfälle till at äga och nyttja, som han bäst gitter at så i sanning är, som gifwa til förmöget är, bestyrka wj utj witnens närwaro med wara namns och sigills nedersattjande.

Atterud d 9 Julij 1758.

Wolmar L Brummer, Inga Christina Wångberg”

Inga Christina Wångbergs relation till Wolmar Lorentz lämnar inte några fler spår i historien än ett namn på ett papper. Högst sannolikt är hon dock dotter till Petter Wångberg, kvartermästare vid Västgöta regemente med löjtnants avsked, och hans hustru Britta Tranhemia, från Skattegården i Lovene, Trässbergs socken utanför Lidköping. Familjen är välbeställd, mycket tack vare Britta, dotter till Johannes Tranhemius, den välbärgade prosten i Norra Vånga. Förmodligen är det med Brittas pengar Skattegården köpts, och förutom den äger paret dessutom den närbelägna Hälfsgården/Hälsgården/Härsgården, kanske även den köpt för hennes pengar. Inga Christina föds omkring 1730. Petter avlider 1753, och Inga Christina nämns med sin mor, bror, två systrar och en svåger i bouppteckningen. Förutom de två gårdarna efterlämnar han lösöre uppräknat på ett dussintal sidor, samt 30 nötkreatur, 32 får, 16 lamm, sex hästar och ett antal grisar och gäss.

Den 25 oktober 1757 står det påkostade bröllopet mellan fröken Wångberg, i vigselboken inskriven med sin yngre syster Cajsas namn, och brudgummen ”Bromer” i Trässberg. Bara brudklänningens värde uppskattas till 118 daler silvermynt, och brudkjorteln till 40 daler silvermynt. När Inga Christinas syster Cajsa gifter sig med prästen Sebastian Silvius 1761 kostar hela kalaset ”lika med hennes systrars” 518 daler silvermynt.

Ingenstans finns uppgifter om att Inga Christina Wångberg skulle ha fått något barn. Klart är dock, att någon gång under perioden 1758-1762 får Wolmar Lorentz Brummer en dotter, Maria Christina, med tilltalsnamnet Christina. Det är inte osannolikt att Inga Christina blir med barn strax efter bröllopet, att hon är gravid när testamentet skrivs, att hon avlider i samband med eller strax efter att Christina föds, och att flickan döps efter sin mor och farmor, men för detta finns inga bevis.

1761 gör ”Lieutnantskan” Britta Tranhemia en bodelning, där hon nämner att hon lämnat samma hemgift till ”sina dåvarande (dvs tidigare) 2ne ogifta döttrar” Inga Christina och Cajsa som deras äldsta syster Maria fått när hon gifte sig med officeren Sven Billingsten 1747. Britta överlämnar sedan all sin egendom i löst och fast ”till sina kiära Barn och arfwingar”. Maria hade avlidit 1759, och hennes andel ärvs av hennes fyra döttrar. Närvarande vid bodelningen är Brittas son livdrabanten Johan Wångberg och Cajsas make pastor Sebastian Silvius, medan fänrik Sven Billingsten ”som ägt äldre dottern Maria Wångberg har sig hvarken sielf eller genom fullmäktig instrument ehuru denna Termin honom långt förut Kundgjord”. Förutom att hon har fått en hemgift motsvarande systern Marias nämns Inga Christina överhuvudtaget inte i dokumentet, inte heller någon arvinge till henne, inte heller hennes make Wolmar Lorentz Brummer. När alla tillgångar räknats ihop och gäld och skulder är avräknade, återstår ett värde av närmare 5 600 daler silvermynt för arvingarna att dela på. Christina Brummer får inte ett öre.

När Britta Tranhemia avlider två år senare, får sonen Johan ta över Härsgården mot att Marias barn får 600 daler silvermynt. Cajsa och hennes make tar över Skattegården mot 1 200 daler silvermynt till Marias barn. Marias barn får även en tomt på ½ hemman i Lovene. Christina Brummer nämns inte heller i det här sammanhanget.

Ingenting är känt om Christina Brummers barndom, inte ens när hon är född. Enligt Brålanda husförhörslängd 1791-1793 är hon född 1760, men när hon dör 1818 sägs hon vara 56 år, vilket ger ett födelseår runt 1761-1762. Hon gifter sig dock 1776, vilket skulle innebära att hon nyss skulle fyllt 14 år om hon föddes 1762 och 18 om hon föddes 1758. Vigselåldern för kvinnor var enligt 1734 års lag 15 år, men i praktiken var få flickor så unga när de gifte sig. När hon flyttar till Brålanda fattighus 1805 får hon födelseåret 1758 i husförhörslängden, vilket hon behåller till sin död. Stämmer det är hon troligen dotter till Inga Christina Wångberg.

Några månader efter att Inga Christina Wångberg avlidit flyttar Wolmar Lorentz Brummer någonstans i Västergötland, exakt vart är okänt. 1766-1772 bor ett barn under 15 år tillsammans med Maria Magdalena Silfverswärd på Järpegården i Västra Tunhem, kanske är det Christina? 1772 dyker ”Lieutnant Brummer” upp på Grubbetorp i Brålanda mantalslängd. Han är utfattig, uppges vara 70 år, och lever tillsammans med en annan äldre person, förmodligen en andra hustru, och tre barn under 15 år. Det är känt att Christina hade åtminstone en yngre bror, Johan Gustaf.

1773 och 1774 är inga barn registrerade i hushållet, bara Löjtnant Brummer och den andra åldringen. Löjtnant Brummer är inte längre ”utfattig”, kanske beroende på att hans mor avlidit 1773 och lämnat ett mindre arv. 1775 dyker ”Jungfru Brummer” upp som ägare till ¼ mantal av Grubbetorp, där hon bor tillsammans med två barn under 15 år (torde vara syskonen) och en dräng. Hon är noterad som ”ridderskap”, så hennes adliga påbrå är alltså känt och erkänt. Gamle Löjtnant Brummer är nu ”utgammal” och ensam åldring i hushållet, så kanske har han förlorat sin eventuella andra hustru. Om man ponerar att Christina är minst 15 år när 1775 års mantalslängd skrivs hösten 1774 och hon blir hushållsföreståndare, så skulle det innebära att hon faktiskt kunde ha varit född hösten 1758, och Inga Christina Wångberg därmed hennes mor.

När Salebys kyrkoherde Sebastian Silvius, make till Inga Christinas syster Cajsa, dör 1776, upprättas en omfattande bouppteckning. Tillgångarnas värde uppgår till 4 803 daler silvermynt, men skulderna är större, 5 659 daler silvermynt. En stor del av skulderna har han till sin hustrus släkt; han har varit förmyndare åt svägerskan Marias barn, vilka han är skyldig tusentals daler. Om en av dem står: ”Herr Siöbergs hustru Ewa Sophia Billingsten, för hwilken sahl[ig] Kyrkjoherden äfwen warit förmyndare, har efter räkning wid 1774 åhrs slut tilgodo 293 daler, 22 ören, 12 penningar silvermynt. 1775 d 6 Junij, igenom fröken Brummer bekommit 70 daler, blifwer således dess fordran 223,22,12.” En ”Fröken Brummer” hade alltså varit skyldig Sebastian Silvius 70 daler, men givit dem till Ewa Sophia Billingsten, och därmed minskat kyrkoherdens skuld till henne. Kan ”Fröken Brummer” ha varit någon annan än Christina?

1776 registreras Jungfru Brummer som ridderskap och ägare av ¼ mantal av Grubbetorp, med ett barn under 15 år, en dräng och en piga samt hennes åldrige far, Löjtnant Brummer. Hon är på toppen av sina tillgångar, men kanske har ett av hennes syskon avlidit under året. 1776 är också året då hennes barndom definitivt är över. Som tonårsbrud gifter hon sig med Lars Hansson, som är ungefär 23 år gammal, och 1777 står han som ägare till fastigheten. Det noteras att han använder tobak, vilket är en lyx som medför extra skatt.

I februari 1777 skriver Wolmar Lorentz Brummer sitt andra testamente:

”Som jag i anseende till min höga ålder och therwid förknippade bräkligheter märker att min förwandling snart lärer till stunda; altså har jag med sunt förnuft och moget betänkande welat om qwarlåtenskapen som efter min död finnas kan, millan mina kiära Barn Johan Gustaf och dotter Cristina Brummer, sålunda förordna, att såwida min kiära dotter framgent i sin påbegynta Barnsliga lydno och tillgifvenhet framhärdar, skall hon i löst och fast med Brodern wara lika arftagande.

Grubbetorp d 25 februarii 1777.

W.L. Brummer
till wittne: M. P. Wenersten”

Wolmar Lorentz Brummer avlider ett år och en dag efter att testamentet skrevs.

1779 föds Christinas och Lars första barn, en son som döps till Carl. Dottern Catharina föds 1881, och Anna Maria 1784. Åren med Lars blir svåra, och om livet var strävsamt före giftermålet, går det utför från och med nu. Alltsedan Wolmar Lorentz tid hade det funnits en piga i hushållet och ibland även en dräng. Den sista pigan lämnar familjen 1782. Som kvinna är Christina omyndig, och det är hennes man Lars som förvaltar hennes egendom. 1785 har halva gården sålts, och är nu nere på 1/8 mantal; i gengäld har Lars förvärvat 1/12 av gården Tåsterud. 1786 säljs resten av Christinas gård på Grubbetorp, och familjen flyttar till Tåsterud. 1789 har Lars Hansson och hans familj lämnat Tåsterud och flyttat till hans åldriga föräldrars gård Bredbyn, också det i Brålanda socken. Christina och barnen registreras där i mantalslängden, men räknas inte, så kanske bor de någon annanstans. Från 1789 är också den första husförhörslängden för Brålanda, och där finns Christina och hennes familj återigen registrerade under Grubbetorp, men den här gången som inhyses. Prästen noterar att Lars läser väl och är ”snäll”, vilket i sammanhanget torde innebära att han är snabb i huvudet. Nu är det fyra barn i familjen, efter att lille Lars kommit till världen tidigare samma år. I mantalslängden är dock Lars den äldre och barnen noterade under Bredbyn. 1790 bor hela familjen som inhyses i Amundebyn i samma socken. Familjen har nu förlorat allt, och som om det inte vore nog blir Lars sjuk i feber våren 1791. Sjukdomen tar hans liv, och i dödboken noterar prästen att han var fattig.

De närmaste åren blir en fortsatt ökenvandring för Christina. 1792 har de två äldsta barnen flyttat ut, och under några år flyttar Christina och de två yngre barnen runt i bygden som inhyses. 1797 ljusnar det dock något lite. Christina och yngste sonen Lars är inhyses hos korpralen Anders Edsling i Edslingetorps soldatstom, som låg ungefär vid dagens infart till Brålanda från E45:an. Anders har nyligen förlorat sin första hustru, och att Christina kommer in i hans liv verkar vara en liten ljusglimt för två själar som hade förlorat något av fotfästet i livet. De två gifter sig, och redan i mars 1798 föds deras dotter Maja Lisa.

Vid Västgöta-Dals regementes generalmönstring i mars 1801 ansöker Anders Edsling om avsked. Han är nu drygt 55 år gammal och har tjänat i det militära i 35 av dem. Som gratialist får han en liten årlig ersättning på 3,16 riksdaler från och med 1802, men den är inte mycket värt ens i det tidiga 1800-talets penningvärde. 1802 föds dessutom Petter Olof, och Christinas 20-åriga dotter Catharina har även hon anslutit sig till hushållet. Eftersom han inte längre är soldat, är Anders inte heller längre berättigad till att bo i soldatbostället. När den nye soldaten flyttar in runt 1805, finns det ingen annanstans för Christinas familj att ta vägen än till Brålandas fattighus.

Catharina flyttar inte med till fattighuset, men till och från bor Lars hos dem. Den mesta tiden är det dock Christina, Anders, Maja Lisa och Petter Olof som lever tillsammans med de andra fattighjonen.

Maja Lisa flyttar ut 1814, för att liksom andra unga flickor på landet bli piga på olika gårdar i bygden.

1817 drabbas Christina av håll och styng, vilket väl beskriver de plågor som orsakas av lunginflammation. Gustav Vasas barnbarns barnbarns barnbarns barnbarn dör utblottad den 12 januari 1818 på fattighuset i Brålanda. Hon har blått blod i ådrorna, hennes förmodade kusiner i Skaraborg (ett par av dem var gifta med var sin kyrkoherde Knös) har mer tillgångar än de behöver, och farbröderna och fastrarna Brummer lever också relativt goda liv. De få ägodelar Christina har när hon dör motiverar inte ens en bouppteckning. Stackars, stackars Christina Brummer.