9 februari: Förqväfd af modren
Idag är det den 9 februari, och för 208 år sedan, den 9 februari 1809, vaknade Anders Anderssons hustru Catharina Jonsdotter i Hjälmseryd upp till den värsta mardröm en förälder kan tänka sig.
”Förqväfd af modren”, kvävd av modern, är inte en ovanlig dödsorsak i dödböckerna på 17- och 1800-talet. Detta var ofta slutsatsen när man oförklarligt hittade ett spädbarn avlidet i sängen bredvid modern. Det kan inte uteslutas att någon nybliven mor faktiskt hade råkat hamna över sitt barn i sängen under natten, men mer sannolikt är att barnet drabbats av det man numera kallar plötslig spädbarnsdöd.
Det faktum att spädbarn hittades döda i sängen invid modern var så vanligt, att det i 1734 års lag infördes en särskild paragraf om det i Missgärningabalken, XXX kapitlet:
”2. §. Ligger moder ihiäl barn sitt; ransake therom Domaren strax, ther thet i Staden skedt: å Landet ransakes af Presten och soknens äldsta i soknestufwun, ther Kronofogde eller Länsman bör när wara. Finnes thet af wåda skedt; blifwe hon tå warnad, och ware för böter fri. Pröfwes thet annorlunda skedt; gånge tå saken til Domaren. Lägger amma spädt barn hos sig i säng; böte fem daler, äntå at barnet ej får theraf skada. Warder barnet theraf förqwafdt, eller får thet död af annor hennes wårdslöshet; straffes med ris, eller plichte med fängelse wid watn och bröd, som brottet är til.”
Källa: ArkivDigital: Hangelösa AI:1 (1691-1695) Bild 142 / sid 137.
Oftast noterades dödsfallen endast med ”af wåda förqväfd af modren” eller liknande, men prästen i Hjälmseryd beskriver omständigheterna lite utförligare, vilket ger en bild av hur man reagerade och agerade när man fann ett spädbarn avlidet i sängen bredvid sin mor.
Catharinas och Anders lille son Peter var född den 10 november 1808, och blev alltså tre månader gammal. Prästen i Hjälmseryds socken utgick dock inte ifrån någon speciell dödsorsak eller skyller på modern, utan genomför en ordentlig undersökning:
”Den 9 [februari] har till Nässja nykomne m[annen] Anders Anderssons h[ustru] Cathrina morgonstunden funnit sin lille son, P[ilte]b[arne]t Peter dödt hos sig i sängen, hwarom straxt skrefs till Hog Kron Länsman Löfgren; men som han war hindrad besigtigades barnet af sexm[annen](1) Swen Swensson i Söndra och gårdmannen Peter Perss[on] Frisk i Fru Bergqwists och 2 gårdqvinnors närvaro, finnande ingen fläk eller blånad på kroppen, som kunnat förorsaka döden, hwarföre liket begrofs och modren undergick vanlig intagning(2).”
Knappt två år senare hände samma sak med Catharina Persdotters och Erik Svenssons lilla Johanna:
”Den 30 Decembr hade Erik Svenssons hustru Cathrina P[er]sdr i W[ästra] Mo sorgen att finna sitt sp[äda] barn Johanna död på armen, efter knappt 2 timmars sömn. Grannarnas betyg visar att icke minsta teckn synes att kroppen blifvit skadadt. Lefvat 20 dygn. Begr. d. 6 jan.”
12 år senare, 1823, drabbade samma olycka Ingrid Magnusdotter och Hans Svensson, fortfarande i Hjälmseryd. Den här gången frågade man även grannarna om föräldrarna kunde misstänkas ha skadat barnet avsiktligen. Prästen skriver i dödboken:
”Den 15 Januari fanns dödt i sängen utanföre föräldrerne fadr[en] Hans Svensson i Klerebo och modr[en] H[ustrun] Ingrid Magnusdr, deras barn Sven Magnus 16 veckor gammalt. Modren upwaknade klåckan 3 på morgonen till denna förfärande syn och wäckte straxt sin man, som låg bredevid henne, hvilken nu icke mindre öfver denna bedröfliga tilldragelse förskräcktes och oroades. På gjord anmälan härom blef wederbörlig ransakning och undersökning hållen, hvarvid utröntes, att icke den minsta blånad eller åkomma war att finna på barnets kropp, att ingen anledning förekom till någon wårdslöshet, mindre någon upsåtlig ondska såsom orsak till barnets död, hällst at gårdboerne enhälligt intygades, att föräldrarne med all uptänklig omsorg och ömt upseende wårdade sitt barn. Det blef därföre den 19 dennes ordentl[igt] begrafvit, och bägge föräldrarne enligt Kyrko-Handbokens föreskrift samma dag intagne(2).”
Tre veckor senare var det dags igen; en närapå identisk händelse i samma socken. I dödboken beskriver prästen även den bottenlösa sorg modern drabbats av:
”Den 6 fegruarii kl 4 om morgonen fann modern Sven Svensson Spångs i Boda Hustru Lena Magnusdr Deras Barn Sven på 16:de veckan gammalt, dött hos sig i sängen. Wederbörlig ransakning och besiktning anställdes; men ingen anledning förekom till någon moderns ondska eller vårdslöshet såsom orsaken till denna beklagliga olyckshändelse. Barnet blef därföre den 16 dennes ordentl[igt] begrafvit, och den djupt bedröfvade och sorgbundna modren samma dag efter Kyrko-Handbokens föreskrift intagen(2).”
Barnadödligheten var stor under den här tiden, och nästan varje familj fick uppleva att man förlorade minst en av sina telningar, så en större mental förberedelse för det otänkbara fanns nog, jämfört med idag. Många barn for illa: aga var tillåten, sjukdomar grasserade, hygienen var dålig, maten brast i både tillgång och näring, kläderna var dåliga och husen dragiga. Icke desto mindre visar ovanstående noteringar att ett spädbarns oförklarliga dödsfall togs på största allvar av samhället, att man var mån om barnets omsorg och att barnen sörjdes av sina föräldrar även på den tiden.
Källa: ArkivDigital: När CI:3 (1777-1860) Bild 3540 / sid 349.
- En sexman var en av socknens förtroendemän.
- Modern/föräldrarna välkomnades i kyrkan.