Idag är det den 22 april, och för 113 år sedan, den 22 april 1904, skrev Britta Christina Johansdotter i Södra Sandsjö ett brev till pastorsämbetet där hon bad om att få skiljas från sin make.
Källa: ArkivDigital: Södra Sandsjö HI:1 (1796-1905) Bild 383.
”Till Pastorsembetet i Sandsjö
Får härmed till Pastorsembetet i Sandsjö meddela nedanstående genom en förut gjord anmälan den 25 Mars d[etta] å[r] om skilsmässa mellan min make Carl Johan Svensson och mig Britta Christina Johansdotter båda från Sandsjö. Som min man och jag numera har kommit öfverens får jag här nedan detaljera följande.
Som min man utan min vetskap har otaliga gånger genom sitt supiga och vårdslösa lif ställt huset på obestånd och dermed gjort både mig och våra barn största orätt, samt genom sitt supiga och våldsamma lefverne gjordt oss husvilla m. m. som vidare kan detaljeras.
Såsom ett skäl vill jag framhålla att i fjol i okt. mån. då han skulle köra till kyrkan för att få ringt för en till afliden son, då med hans (min mans) slöhet och ovilja för mig och vårt hem uteblef han hela dygnet och skojade och söp, oaktat han visste att jag låg mycke svårt sjuk. Som han så behandlade en hustru och ett hem anser jag mig hafva största skyldighet att begära mig fri från honom till säng och säte. Äfven har min man skyllat mig för äktenskapsbrott hvilket jag på det strängaste bestrider. Men derför, vill jag väcka åtal förä nämnda utsagor.
Kanske någon af Kyrkorådets ledamöter kan intyga förestående?
Ekemåla 22 April 1904.
Britta Christina Johansdotter”
Men som det inte är ens fel när två träter, hade maken svar på tal, vilket anlände dagen efter i en enda lång mening.
Källa: ArkivDigital: Södra Sandsjö HI:1 (1796-1905) Bild 384.
”Till Kyrkråds Samanträdet den 23 April 1904 uti Södra Sandsjö församlings Kyrka
Som vi Makar äro blefna lagligen kallade att her inför Kyrkorådet i dag oss inställa för att emottaga en Grundlig förmaning och tillrättavisning för en i allmenhet kent ett mycket långvarit och Svår lefvnad på olika många vis så har Kyrkoherden fått litet spörmål derom och vid några tillfällen varnat och förmanat derom och nu för en liten tid sedan i det Svåraste väder och veglag reste Hem till oss och med en velmenande och Kraftig förmaning och tillrättavisning tänkte att det skulle vinna någon förbättring men allt har varit förgäves utan altsedan har onskan alt mer och mer för varje dag tilltaget så att nu kan jag icke wara i henes nerhet för så snart hon får se mig så utläser hon de svåraste eder och förbannelser öfver mig och säger att hon skall på det allra skändligaste och Gröfsta sätt misshandla mig och hvad hon icke förmår så skall hon ställa om någon annan som gör detta i hennes ställe så att nu som hon förhåller sig så tör jag icke vara i det rum hon är ner qvellen kommer utan jag måste taga mig natherberge var jag kan för undvikande afv dessa onda faror så nu kan jag icke på någodt vis eller sätt längre lefva tillsammans med henne utan Jag får Hermed Wördsamast inför kyrkoherden och kyrkorådet begära att äktenskapet måtte få lagligen upplösas och vi utan någodt hinder skiljer ifrån varandra för att seda var för sig söka sin utkomst.
Sålunda med Grundligt betänkande och bestämd föresatts afv mig undertickna
Ekemåla den 23 April 1904
C. J. Svensson”
Det är lätt att förstå att det här paret inte var ämnade för varandra, men i tre och ett halvt år till skulle de behöva dras med varandra. I kyrkboken noteras några år senare vid Britta Christinas namn: ”hennes äktenskap med C. Johan Svensson i Ekemåla upplöst g[enom] K[ungliga] M[a]j[estäte]t[s] utslag d. 28 September 1907. Växjö Domkapitels skiljobref 6/11 07.”
Namnen har ändrats för att inte i onödan hänga ut de inblandade.
