Idag är det den 19 maj, och för 212 år sedan, den 19 maj 1805, skulle den gamle knekten i Gigaryd, Hjälmseryds socken, stila med ett gevär. Att han hade gjort klokt i att först se till att det inte var laddat är lärdomen av den tragiska utgången.
”Den 19:de Maji dödde på 50 året Jonas Håkansson Sjöberg i Gigaryd af en bes[ynne]rlig vådahändelse. För ro skull tagande en laddad bössa af en nykommen gårdmans Anders Jonassons hand, ville han såsom afskedad krigsman (Dragon) låta honom med de undertecknade se huru han kunnat exercera, stöter så (bland andra tempo) bössan ned till jorden, då skottet aflossades, genomträngde hufvudet ifrån w[änstra] ögat med hjernan utfallande störtade kroppen baklänges i hast död till jorden. Detta bevittna, för begrafningen d[en] 26 d[ennes] jämte det Anders bedit Jonas akta sig, Sven Svensson i Gigaryd, Johan Pärsson i Gigaryd.”
Det hela torde ha varit en minst sagt chockartad upplevelse för de närvarande grannarna.
Idag är det den 11 maj, och för 200 år sedan, den 11 maj 1817, var det sockenstämma i Ledsjö. Några av ärendena rörde fattiga invånare i socknen, och ger en inblick i synen på dem och hur man resonerade kring om de skulle få hjälp eller ej. Varje socken hade ansvar för sina egna fattiga, och andra socknars fattighjon ville man inte ha utgifter för.
Pehr Jonsson på Stengårdsslätten är rädd att han ska behöva bekosta Anders Pehrssons sons uppväxt, eftersom de bodde på hans mark.
”§6. Åt Britta i Måsen beviljades half och åt Anders Pehrsson i Björkås hel stat. Åboen å Stengårdsslätten Pehr Jonsson anmärkte dervid, att om Anders Pehrsson i Björkås fortforo, att blifva boende på dess egor, kunde mantals-penningar för dess tillvexande son i framtiden falla jordegaren till last; yrkade därföre att Anders borde flytta till fattigstugan; men socknemännen begärde, att han skulle få qvarblifva i den stuga, där han sig hitintills uppehållit, hvilket Pehr Jonsson biföll, emot socknemännens försäkran, att hålla honom skadeslös i fall hans godhet emot denna sjukliga mannen, skulle medföra den fruktade kostnaden.”
Vad ska man göra med Lars Larsson i Sanna, som super så han blir blind, och inte får bo kvar i sin stuga?
”§7. Lars Larsson i Sanna, som är husvill och nästan blind hade begärt, att socknemännen ville försi honom med någon bostad. Wid en öfverläggning som tillförne varit sockemännnen emillan, hade förslag upgifvet på en ledig stuga, där det troddes, att han emot någon ringa afgift kunde få husrum; men detta hade icke kunnat verkställas. På Herr Capitain Silfverhjelms anmälan, tillkännagaf nu Pastor, att Lars icke längre kunde få bo i den stuga där han tillförne uppehållit sig, utan ofördröjligen skulle afflytta.
”Pastor yrkade att socknen icke kan underlåta omtanke om den bräckliga och blinda mannens bergning, men socknemännen påstodo, att han är benägen för fyllerie, och att, om han därvid hållde måttan, hans ögon icke voro så svaga, att han icke kunde förtjena födan.” Källa: ArkivDigital: Ledsjö KI:2 (1807-1858) Bild 34 / sid 61.
Pastor yrkade att socknen icke kan underlåta omtanke om den bräckliga och blinda mannens bergning, men socknemännen påstodo, att han är benägen för fyllerie, och att, om han därvid hållde måttan, hans ögon icke voro så svaga, att han icke kunde förtjena födan.
Dessutom yrkade de, att då Lars Larsson i församlingen intogs, framledne Fru Hellstadius gifvit sin förbindelse, att så draga försorg om honom, att han icke skulle falla socknen till last. De begärde därföre upskof, för att försöka om icke denna förbindelseskrift, ännu kunde igenfinnas.”
Man lär sig inget på tom mage, ”dä ä gevet”. Anders på Tåens barn ska så klart kunna äta sig mätta.
”§8. Åt Stina Brask bevilljades 2 Riksdaler såsom förra året, och åt soldat Alm En Tunna hafre, i anseende till en honom öfvergången olycka af wådeld, samt åt Anders på Tåen vid Christinebo till läsehjelp åt sine barn ½ skeppa Råg och 1 skeppa hafre.”
Vem ska stå för soldatänkans bostad, Ledsjö eller grannsocknen Vättlösa?
”§12. Soldat Enkan Maria Larsdotter, hvars man Johan Ahl under kriget med döden afgått, hade hos Landshöfdinge Embetet anhållit om tillstånd, att få inflytta i sin, på Olof Engårds ägor i Wättlösa upbygda stuga.
Wättlösa socknemän häröfver hörde, hade väl bestridt detta, hälst hon sednast varit boende i Ledsiö socken; men på gjorde föreställningar, att hon ändock sin längsta tid varit i Wättlösa, ändteligen lämnat sitt samtycke mot det uttryckliga förbehåll, att hon med wedbrand skulle ifrån Ledsiö förses.
Uppå Pastors föreställning ingingo Ledsiö socknemän i denna förbindelse, och åtogo sig att uppå tillsägelse af henne, dels förse henne med nödigt Bränsle, des i annat gå henne tillhanda.”
Källa: ”Protocoll hållit wid allmän Sockenstämma i Ledsiö den 11. Maji 1817”, ArkivDigital: Ledsjö KI:2 (1807-1858) Bild 34 / sid 61.
Idag är det den 9 maj och för 269 år sedan, den 9 maj 1748, födde Oluf Larssons 31-åriga hustru Maria Erichsdotter i på Berget i Forsa, Skallmeja socken, en dotter, som fick sin mors namn, Maria. Det som var ovanligt med just den här graviditeten var att mamma Maria väntade tvillingar, och syskonet tog tid på sig att komma ut. God tid. Efter två dagar, den 11 maj, döps Maria, och bara hon, så tydligen är hon då fortfarande den enda av tvillingarna som fötts. Senare samma dag kommer dock Eric till världen, och han döps dagen efter, den 12 maj. En av faddrarna vid dopet är vännen och grannen Bengt Andersson.
Maria. D[en] 9 Maji föddes Oluf Larssons barn på Berget i Forssa, och döptes d[en] 11 ejusdem*, wid namn Maria. Modren hustru Maria Erichsdotter. Testes** H[ustru] Gunla Jansdotter, Pig[an] Lena Andersdotter. Mansf[addrar] Erich Andersson, dr[ängen] Håka Andersson.
Eric. Dito föddes d[en] 11 Maji Oluf Larssons andra barn på Berget, och döptes d[en] 12 ejusdem, wid namn Erich. Modren H[ustru] Maria Erichsdotter. Testes H[ustru] Gunla Jansdotter, H[ustru] Lena Jansdotter, Pig[an] Lena Joensdotter. Mansf[addrar] Petter Svensson, Bengt Andersson, dr[ängen] Anders Skog.”
*Ejusdem = samma månad.
**Testes = vittnen.
Att tvillingar föds på olika sidor av tolvslaget på natten och därmed får olika födelsedagar har ju hänt, men att det går mer än ett dygn mellan förlossningarna av ett tvillingpar torde inte vara vanligt, utan att modern medicinsk teknik är inblandad. En amerikansk undersökning av 115 fullgångna vaginalt födda tvillingpar, födda 1981 och 1982, visade att det i genomsnitt var 21 minuter mellan födelsen av den första och den andra tvillingen. Den kortaste tiden mellan den första och den andra i ett tvillingpar var 1 minut, och den längsta tiden 2 timmar och 14 minuter. I ungefär 60% av fallen (70 av 115) tog det mindre än en kvart innan båda tvillingarna var födda. Tider på upp till två dygn var alltså långt ifrån aktuella i den här studien.
Nu bar det sig inte bättre än att grannen och mjölnaren Bengt Andersson, som varit fadder till Eric och också bodde i Forsa, Synnerby, själv skulle bli far ett år senare. Den 23 maj 1749 föder hans 29-åriga hustru Maria Svensdotter sonen Anders. Frågan är om hon anat redan innan att hon väntade tvillingar, eller om hon först när Anders fötts märker att det är en kvar i magen? Och även denna tvilling tar god tid på sig. Dagen efter döps Anders, men av något tvillingsyskon syns inte skymten. Den 25 maj kommer och går, utan att Anders syskon kommer ut. Först den 26 maj föds så äntligen Maria. Hon döps samma dag, och grannen Maria Erichsdotter, som vet vad det vill säga att vänta på en tvilling, får bli fadder tillsammans med maken Oluf.
”Anders. D[en] 23 Maji föddes Mölnaren Bengt Anderssons barn i Forssa, och döptes d[en] 24 ejusdem wid namn Anders. Modren Hustru Maria Swensdotter. Testes H[ustru] Maria Andersdotter. Pig[an] Kirsten Larsdotter. Mansf[addrar] dr[ängen] Jacob Svensson, Per Andersson.
Maria. D[en] 26 Maji föddes thet andra Mölnaren Bengt Anderssons barn i Forssa, och döptes samma dag, wid namn Maria. Modren H[ustru] Maria Swensdotter. Test[es] H[ustru] Maria Erichsdotter. Pig[an] Kirstin Larsdotter. Mansf[addrar] Oluf Larsson, dr[ängen] Jacob Svensson.”
Om två dagar mellan födslarna av ett tvillingpar är ovanligt, hur sällan händer det då inte att det är tre dagar mellan dem, och att så utdragna förlossningar drabbar två väninnor och grannar med ett års mellanrum…?
Hur gick det då för de små barnen? Inte så bra, tyvärr. Eric avlider redan efter tio dagar, och hans syster Maria efter fyra månader. Anders blir åtta dagar gammal, och hans syster Maria endast fyra. Värt att notera är dock att alla fyra överlevde själva förlossningen, liksom deras mödrar.
Idag är det den 4 maj, och för 176 år sedan, den 4 maj 1841, inträffade i Ramkvilla en närapå osannolik olycka som bara kan betecknas med det engelska ”freak accident”.
Den 4 maj 1841 avlider plötsligt 7-åriga lilla Lovisa Jonasdotter i en av backstugorna under Södregården i Skärbäck, Ramkvilla socken. Hon hade inte haft en lätt barndom. Familjen var utfattig, föräldrarna ”discordes” – de kom inte överens, och fadern tog förmodligen till flaskan då och då. Den 4 maj får hon plötsligt hjärtsprång, vilket var beteckningen för alla slags kramper hos barn som ledde till medvetslöshet och död. Hon avlider.
”Maj 4: Dog af Hjertsprång och begrofs d[en] 9 flickan Lovisa under Skärbäck Södreg[ård]. Par[entes] B[ack]st[ugu]mannen Jonas Svensson, h[ustru] Sara Eriksd[otte]r. Född 21/6 1833, i 8:de året g[amma]l.
Hennes fars morbror Magnus Jonasson, som tagit över den lilla släktgården i Skärbäck, är med sina 50 år är äldst i släkten. Alla hans syskon utom systern Elisabet avled utan barn, så han kanske känner lite extra omsorg för sin systers olyckligt lottade barnbarn. När han får bud om att Lovisa har avlidit befinner han sig på sin sons gård i Höreda. Han får reda på att det behövs folk för att hjälpa till med dödsringningen över flickan i kyrkan, och skyndar sig dit för att hjälpa till. När han kommer fram ringer kyrkklockorna redan för fullt. Han tar trappan upp i kyrktornet i några snabba steg, och är snart uppe. Prästen berättar vad som sker i nästa stund: ”Knappt uppstigen af sista trappsteget till klockorna, lutade han oförsigtigt hufvudet mot storklockan, som i sin obehindrade fart gaf honom ett dödel[igt] slag, hvaraf han sanslös nedföll utan att gifva tecken till lif. Ingen ovarsamhet af de ringande orsakade denna våda ej [h]eller var mannen i rusig belägenhet[…].” Magnus blir träffad av den svängande storklockan, och döden är ögonblicklig.
”Maj 4: Dog af Våda och begrofs d[en] 9 HemmansEgaren Magnus Jonasson från Skärbäck Me[llangård] f[ödd] 4/7 1790 derstädes. Par[entes] Jonas Persson, Lisbet Månsd[otte]r. Gift med Greta Olofsd[otte]r som, med 3 barn, öfverlefver. _ Då Ringningen skedde för ofvannämde barn No 15, kom han från sin Son i Hörda och gick upp i tornet för att biträda dervid, emedan han blef underrättad, att antalet af dem, som skulle ringa, war otillräckligt. Knappt uppstigen af sista trappsteget till klockorna, lutade han oförsigtigt hufvudet mot storklockan, som i sin obehindrade fart gaf honom ett dödel[igt] slag, hvaraf han sanslös nedföll utan att gifva tecken till lif. Ingen ovarsamhet af de ringande orsakade denna Våda, ej [h]eller var mannen i rusig belägenhet, hvarför ingen laga undersökning ansetts nödig före begrafningen. I 51 året g[amma]l.”
”… any man’s death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee.”
”…varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.”
