Idag är det den 8 mars, och internationella kvinnodagen. För 153 år sedan fick svenska kvinnor inte studera på universitet, men det skulle det bli ändring på! Under riksdagsåret 1865-1866 lämnade nämligen riksdagsledamöterna Carl Johan Svensén ur bondeståndet och Carl Fredrik Ridderstad ur borgareståndet in motioner om ”utvidgandet af qvinnans medborgerliga rättigheter”, vilka behandlades under våren 1866.
Carl Johan Svensén och Carl Fredrik Ridderstad. Okända upphovsmän.Carl Johan Svenséns motion om kvinnors rätt till examina och statliga tjänster. Källa: Hedervärda bonde-ståndets protokoll vid den lagtima riksdag, som började i Stockholm den 16 oktober år 1865. Första bandet s 169.
Ridderstad ansåg att kvinnor skulle få ”inträde i statens telegrafverk, samt i befordrings- och löneväg få sig tillerkända samma rättigheter och skyldigheter som mannen”, och kunde även tänka sig att ”utsträcka denna underdåniga anmälan ännu längre”.1) Svenséns motion gick också längre. Han föreslog
Ur Carl Johan Svenséns motion om nya rättigheter för kvinnan. Källa: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 1866-01-25.
”att svensk qvinna, liksom man, må vara berättigad blifva offentligen examinerad vid rikets universiteter icke allenast uti fullständig studentexamen, utan ock för erhållande af filosofie- och medicine doktorsgrad, samt jemväl i de delar af rättsvetenskapen med dertill hörande ämnen, som berättiga till kansliexamen; att inom post- och telegrafverken qvinnan må åtnjuta samma tur och befordringsrätt, som komma männen till del; att qvinnan jemväl må vara berättigad att söka och vinna anställning vid statens jernvägstrafik; och att qvinnan i öfriga för henne passande befattningar på den civila tjenstemannabanan förklaras berättigad till inträde, då hon visar sig dertill ega erforderliga kunskaper och skicklighet”.1)
Problemet var nämligen inte endast att kvinnor inte ägde tillträde till universiteten, utan även att enligt grundlagens §28 ”endast svenske män” hade rätt till statliga tjänster.2) Efter viss debatt, där framför allt adeln och prästerskapet ställde sig tveksamma till idén, röstades förslaget igenom av ekonomiutskottet. Av utskottets 48 ledamöter reserverade sig 8 adelsmän och 9 präster mot beslutet, enligt vilket rikets ständer skulle:
Ur Allmänna besvärs- och ekonomiutskottets betänkande om utvidgandet af qvinnans medborgerliga rättigheter. Källa: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 1866-01-25.
”i underd[ånig] skrifvelse till K[ungliga] M[ajestäte]t, med anmälan, att rikets ständer anse befordringsrätt till tjenster och befattningar, hvartill qvinna kan profvas lämplig, händanefter böra henne tillkomma, när hon visar sig dertill ega erfoderliga kunskaper och skicklighet, och för den skull rättighet böra medgifvas qvinna att såväl vid de högre elementarläroverken undergå s. k. afgångsexanen, som vid rikets universiteter och tillhörande anstalter deltaga i undervisningen och aflägga inom de verldsliga fakulteterna förekommande examina, anhålla, att K[ungliga] M[ajestäte]t täckes vidtaga de åtgärder, som för genomförande af en sådan förändring i hittils bestående förhållanden finnas erforderliga.”1)
När sedan förslaget behandlades inom de fyra stånden, röstade bondeståndet igenom det utan förändringar – ivrigt påhejade av den liberala pressen. Ridderskapet och adeln röstade igenom en annan, svagare skrivning. Prästerskapet, däremot, både avslog utskottets förslag och förkastade Ribbings svagare skrivning med 31 röster mot 17. Borgareståndet återremitterade frågan, varpå de olika förslagen som röstats igenom sammanjämkades till ett nytt förslag, som tog hänsyn till dem som inte ansåg att alla yrken var lämpliga för kvinnor, och att kvinnor inte var lämpliga för alla yrken. Förslaget godkändes, och den slutliga skrivelsen beslöt:
Källa: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 1866-03-26.
”att i skrifvelse till Kongl[iga] Maj[estäte]t anmäla, att rikets ständer anse anställning i tjenster och befattningar, hvartill qvinnan kan pröfvas lämplig, och hvarifrån hon ej genom grundlag eller civillag är utestängd, hädanefter böra henne tillkomma när hon visar sig dertill ega erforderliga kunskaper och skicklighet, samt fördenskull tillfälle böra beredas qvinna[n] att aflägga de för dylik anställning föreskrifna kunskapsprof; hvarföre rikets ständer anhålla, att Kgl. Maj:t måtte vidtaga och, der så nödigt finnes, hos riksdagen föreslå de åtgärder, som för genomförande af en sådan förändring i hittills bestående förhållanden må befinnas erforderliga.”3)
Det skulle dock dröja till 1870 innan kvinnor fick rätt att avlägga studentexamen, och till 1873 innan kvinnor blev tillåtna att studera vid universiteten. Det hindrade dock inte Betty Pettersson, som 1871 blivit första kvinnan att avlägga studentexamen, från att begära dispens från kungen om att få studera vid Uppsala universitet redan 1872, och hon blev därmed Sveriges första kvinnliga student.
Betty Pettersson. Okänd fotograf.
Inte förrän 1909 ändrades dock grundlagens §28, så att även kvinnor fick möjlighet att söka statliga tjänster.
1)Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 1866-01-25.
2)”Akademikeryrken”, Göteborgs universitetsbibliotek, http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/arbete/akademiker/
3)Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 1866-03-26.
