Idag är det den 15 juli, och för 102 år sedan, den 15 juli 1918, rapporterade Aftonbladet att Svenska mässan, trots försäkringar om det motsatta, hade spridit spanska sjukan i landet. I Lysekil hade skeppsgossarna som besökt Norge dock inte spridit smittan vidare.
Ur Aftonbladet den 15 juli 1918.
”Mässan och spanska sjukan.
Norrmän som medfört smitta.
Göteborg den 15 juli. (Från vår Göteborgskorrespondent.) Svenska mässan har i hög grad befordrat spanska sjukans spridning i staden. Under de båda senaste dagarna torde ett 50-tal nya fall ha inträffat, därav ett 30-tal i går. De båda jourhavande läkarna hade under gårdagen fullt upp att göra med patienter. Flera av de insjuknade äro mässbesökare eller ha varit i beröring med sådana, och i många fall kan konstateras att smittan medförts av norrmännen, som bevistat mässan.”
Den 9 juli hade tidningarna skrivit om att inte mindre än 51 skeppsgossar som hade besökt Kristiania (Oslo) med ett av flottans fartyg hade insjuknat, och att fartyget hade ankommit Lysekil. Skeppsläkaren hade sett till att isolera fartyget, så att smittan inte skulle spridas i land. Åtgärden hade lyckats.
Ur Aftonbladet den 15 juli 1918.
”Ingen spansk sjuka i Lysekil.
I pressen har cirkulerat ett rykte att spanska sjukan uppträtt i Lysekil. Med anledning härav meddelas nu från badhusbolaget i Lysekil, att enligt meddelande från stadsbadläkarna ännu intet fall inträffat vare sig i staden eller badorten. Ryktet synes ha uppkommit därigenom, att en del av besättningen på ett skeppsgossefatyg angripits av sjukdomen. Detta fartyg besökte Lysekil för en dag och hade icke förbindelse med land, utan var helt och hållet isolerat.”
Därmed lämnar vi spanska sjukan för den här gången. Tanken med inläggen är att den intresserade ska kunna jämföra de första reaktionerna och erfarenheterna från spanska sjukans inträde i Sverige, med dem från corona/covid-19s dito.
Idag är det den 12 juli och för 102 år sedan, den 12 juli 1918, rapporterade svenska tidningar att man trodde sig ha funnit bacillen som orsakade spanska sjukan. Vad man då inte visste var att influensa inte alls orsakas av baciller eller bakterier, utan av virus.
Ur Göteborgs Aftonblad den 12 juli 1918. Liknande artiklar fanns i bland annat Aftonbladet.
”’Spanska sjukans’ bacill funnen.
STOCKHOLM den 12. (Sv. T.)
Influensabacillen har nu iakttagits i Stockholm. Den har konstaterats på statens bakteriologiska anstalt af d:r Kling i ett prof, som togs redan i lärdags på en influensasjuk. Efter odling har man på onsdagen erhållit karakteristiska kulturer af influensabacillen. Att den funna bacillen icke är inhemsk, utan härrör från den spanska stammen, kan man sluta däraf, att den ifrågavarande patienten under dagarna närmast före insjuknandet sammanträffat med flera utlänningar, bl. a. med en person som kom direkt från Berlin.
Det är af intresse, att när man nu finner influensabacillen, så är det i ett fall, som sålunda står i samband med den stora epandemien[sic!]. Den bacill, som d:r Pfeiffer upptäckte 1892, och i vilken efter talrika kontrollundersökningar också allmänt antogs vara orsaken till influensan, har sedan ofta förgäfves sökts vid mindre influensaepidemier, och man har därför på de senare åren särskilt från franskt håll bestridit, att Pfeiffers bacill skulle vara typisk för influensan. Men nu, när sjukdomen åter går pandemiskt öfver vår världsdel, finner man åter här liksom i Spanien den typiska ’Bacillus Pfeifferi’.”
1892 hade den tyske läkaren Richard Friedrich Johannes Pfeiffer isolerat vad han trodde var bacillen bakom influensan som i Sverige kallades ”ryska snuvan”, som man tror orsakade omkring en miljon dödsfall i en pandemi som varade mellan 1889 och 1892. Det han hade hittat var en bakterie som han kallade Bacillus influenzae, ibland även benämnd efter honom själv, Bacillus Pfeifferi. Det var verkligen en ny upptäckt av en farlig bakterie, men den orsakade inte influensa. Idag kallas den Haemophilus influenzae, eller Hib, och den orsakar infektioner i de övre luftvägarna, såsom inflammationer i mellanörat och bihålorna. Den kan också leda till bland annat luftrörskatarr, hjärnhinne- och lunginflammation samt struplocksinfektion. Tidigare insjuknade årligen flera hundra svenska barn under fem år av Hib; i vissa fall med dödlig utgång eller bestående men. Vaccin mot Hib ingår därför i det svenska barnvaccinationsprogrammet sedan 1993.(1)
Richard Pfeiffer. Källa: Festschrift zum 70. Geburtstag des Herrn Geh. Medizinalrat Professor Dr. Richard Pfeiffer in Breslau, herausgegeben von O. Uhlworm, A. Weber und E. Gildemeister. Zentralbl Bakteriol, 1. Abt. Orig. 106, 1928. Från https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Richard_Pfeiffer.jpg .
Influensa orsakar bakterien dock som sagt inte. Pfeiffer hade hittat den i näsan hos patienter med ryska snuvan, och 1918 hittade man den även hos många patienter med spanska sjukan. Man trodde därmed att man kunde konstatera att det var influensa patienterna hade, och att den var av samma typ som ryska snuvan. Det faktum att inte alla influensapatienter hade bakterien tolkade man som brister i bakterieodlingen. Anledningen till att patienterna hade bakterien var att de förutom influensan hade fått en sekundär bakterieinfektion, av just Haemophilus influenzae.(2)
Inte förrän 1997 lyckades den svensk-amerikanske patologen Johan Hultin gräva fram kropparna efter några av spanska sjukans offer i permafrosten i Alaska, och säkra lungprover där Jeffrey Taubenberger kunde konstatera att det var influensavisuset A(H1N1) som orsakade spanska sjukan.(3) Ett andra utbrott av viruset A(H1N1) kom 2009, kallad svininfluensan.
Idag är det den 11 juli, och för 102 år sedan, den 11 juli 1918, avled vad som sägs vara det första dödsoffret för spanska sjukan i Sverige. Vederbörande var ingen mindre än Per Håkansson, ättiksfabrikören från Eslöv som hade utvecklat Salubrinet.
Ransoneringen under första världskriget ledde till råvarubrist för Salubrintillverkningen. Spanska sjukan, som kommit till Skåne vid midsommartid, hade smittat även 76-årige Håkansson som tillbringat några dagar i sängen. Där hade han dock inte ro att stanna när fabriken hade problem, utan steg upp innan han blivit helt frisk, och tog tåget till Stockholm i syfte att försöka få tag på råvaror. Där avlider han i influensa på sitt hotellrum den 11 juli.(1) Håkanssons arv lever kvar än i dag, dels genom Salubrinet som fortfarande finns i många svenska hem, dels genom livsmedelsföretaget som länge bar namnet Felix, vilket numera är ett varumärke inom Orkla, dels genom Dr P Håkanssons stiftelse, som genom åren delat ut många miljoner kronor i forskningsstipendier.
Ur Dagens Nyheter den 11 juli 1918.
Dagens Nyheter rapporterar samma dag, att en del presumtiva besökare till den pågående Svenska Mässan i Göteborg har ställt in resan dit av rädsla för spanska sjukan. Man tillägger dock att ”Denna epidemiskräck synes dock ha bra litet fog för sig.” – ett lugnande besked som medför ett stort ansvar. Visserligen har en norrman med influensa besökt mässan, men man finner grund för påståendet genom en rundringning till läkare i staden, som bara har sett enstaka fall de senaste dagarna; ett tiotal utöver dem från ångaren Thorsten.
Ur Dagens Nyheter den 11 juli 1918.
DN rapporterar vidare att Svenska fotbollsveckan kommer att genomföras som planerat, dock med vissa ändringar i schemat då lagen från Estland och Danmark måste utebli på grund av epidemin. Ett antal landskapslag som är kvar i turneringen ska under veckan resa runt i landet och möta varandra, för att segrarna sedan ska kunna göra upp i semifinaler och finaler i Stockholm under veckoslutet.
Ur Svenska Dagbladet den 11 juli 1918.
Svenska Dagbladet skriver att en handfull influensafall som anses vara spanska sjukan nu har upptäckts i Gävle. Smittan verkar ha kommit dit av gävlebor som rest tillsammans med malmöbor. Fler fall i Luleå har också upptäckts; det rör sig om fem tyska sjömän. Samtidigt har även två militärer lagts in på garnisonssjukhuset i Boden med spanska sjukan.
Ur Dagens Nyheter den 11 juli 1918.
Under corona/covid-19-pandemin tog viss sjukvårdsutrustning snabbt slut i Sverige, och det visade sig svårt att få tag på mer då hela världen var ute efter samma produkter. Den 11 juli 1918 skriver Dagens Nyheter om tillgången på läkemedel i form av ”olika slags pulver o d”. Man meddelar att Medicinalstyrelsen ”gör allt vad den kan för att få in så mycket febermedel som möjligt från utlandet” men att den inhemska tillverkningen av antifebrin, en föregångare till paracetamol (som finns i Alvedon och Panodil), ”är säkerställd för lång tid framåt i för behovet fullt betryggande utsträckning.”. Däremot är det mycket ont om acetylsalisylsyra och aspirin, vilket Medicinalstyrelsen via telegraf har beställt skyndsamt från Tyskland. Sändningar är dessutom på väg från England, så det är ”goda utsikter till att läkemedelskommissionen om någon tid skall disponera stora förråd även av dessa medel.”.
Dagens Nyheter rapporterar samma dag, liksom Svenska Dagbladet dagen därpå, att det har varit ett fasligt spring hos läkarna i Stockholm under de senaste dagarna, av någon anledning kvinnor ”mest förstås” (enligt SvD), som ”ha i allmänhet varit alldeles över sig givna för att ha råkat ut för den otäcka sjukdomen just nu” (enligt DN). DN fortsätter:
”Men trots att läkarna i de ojämförligt flesta fall kunnat konstatera att just nu vederbörande vore frisk som en nötkärna, har det sett ut som om detta meddelande skulle ha framkallat besvikelse och många gånger mottagits med tydlig misstro.”
Möjligen har något tiotal fall av influensa påträffats i huvudstaden, men de har varit lindriga och det är till och med tveksamt om det ens har rört sig om spanska sjukan. DN igen, som verkar brista lite i omvärldsbevakningen, med tanke på att man så sent som dagen innan rapporterat under rubriken ”Spanska sjukan på världsturné” att influensan förutom i Europa fanns såväl i Nord- som Sydamerika, Asien och Afrika:
Ur Dagens Nyheter den 11 juli 1918.
”Det enda som egentligen är ägnat att ge något stöd åt talet om epidemi är att de rapporterade influensafallen äro något talrika för att vara vid denna tid av året. Men någon verklig influensaepidemi kan man inte tala om, ännu åtminstone. Influensaepidemierna bruka nämligen vara av pandemisk natur, det vill säga sprida sig med oerhörd hastighet och kräva hundratals offer dagligen. Från alla håll inom landet där influensa nu uppträder meddelas att fallen äro mycket godartade och hastigt övergående.”
Som om det inte vore samma pandemi som spreds i Sverige. Sedan fortsätter tidningen med några olycksbådande ord:
Ur Dagens Nyheter den 11 juli 1918.
”De som få sjukdomen nu kunna rentav vara tacksamma därför, yttrade en läkare. Det kan nämligen, så som ofta sker, mycket väl inträffa att sjukdomen ändrar karaktär medan den sprider sig, så att den på ett senare stadium kan bli rätt allvarlig.”
Idag är det den 9 juli, och för 102 år sedan, den 9 juli 1918, kunde svenska tidningar rapportera att enstaka nya fall av spanska sjukan hade dykt upp på olika håll i Sverige. Såväl Aftonbladet som Dagens Nyheter rapporterar att inte mindre än 51 skeppsgossar ombord på ett av flottans skeppsgossefartyg som nyss kommit till Lysekil har insjuknat. Fartyget hade besökt Kristiania (Oslo), där smittan grasserade. Vid ankomst till Lysekil vidtog skeppsläkaren, Dr Radhe, ”betryggande isoleringsåtgärder”, och man hoppades att smittan inte skulle föras vidare till lokalbefolkningen.
Ytterligare ett fall hade dykt upp i Göteborg, i form av en norrman som kommit från Kristiania.
Från Arvika meddelas att ett 20-tal godartade fall har upptäckts. Dessutom har två tulltjänstemän i Luleå, som vistats ombord på en tysk ångare i hamnen, insjuknat, liksom ett par anställda på sockerbyrån i samma stad.
Utöver de konstaterarade fallen cirkulerar dessutom rykten om smittan. Från Eskilstuna dementerar stadsläkaren kategoriskt att smittans ska finnas i staden, och rykten om fall vid Vaxholms grenadjärregemente ska också vara grundlösa. ”Regementsläkaren A L Forsmark meddelar nämligen på förfrågan, att inga som helst misstänkta sjukdomsfall inträffat vid regementet, där det tvärtom under den senaste tiden har varit ovanligt friskt.”, enligt Aftonbladet.
Av någon anledning tycks man tro att Sverige ska komma lindrigare undan än övriga världen. Dagens Nyheter skriver:
Ur Dagens Nyheter den 9 juli 1918.
”Spridningen har hittills gått mycket sakta och har egentligen hållit sig på synnerligen begränsade områden. Det är därför åtminstone tillsvidare alla utsikter till att vi skola slippa att uppleva 1890-talets ledsamheter, då vi hade en influensaepidemi av tämligen allvarlig karaktär och vida svårare än vad våra grannar nu ha. Vid flera tillfällen var det då nödvändigt för kommunikationsverken och affärerna att inskränka sin verksamhet.”
Med andra ord är de begränsningar i samhället vi är med om under corona/covid-19-pandemin inget nytt; redan under ”ryska snuvan” på 1890-talet försökte man begränsa smittspridningen genom att minska folks kontaktytor i samhället.
Dagens Nyheter den 9 juli 1918.
Under vår nuvarande corona/covid-19-pandemi har stora och små evenemang påverkats och fått ställas in, bland annat inom idrotten. Samma sak hände under spanska sjukan. Redan den 9 juli, innan smittan fått fäste i Sverige, rapporterar Dagens Nyheter att Svenska fotbollsförbundet i sista stund har fått ställa in allt internationellt deltagande i ”Svenska Fotbollsveckan”, på grund av spanska sjukans härjningar. ”Av skäl som ligga i så öppen dag att ett närmare ordande är överflödiga”, som man skriver. Man tillägger att:
”Huruvida också den rent svenska turneringen under veckan kan spelas eller inte är ännu för tidigt att säga något om. Skulle den smittosamma sjukdomen få sådan spridning, att också den måste inställas, är detta lätt ordnat på en dag med telegrafiska återbud.”
Något som däremot inte ställdes in var den första Svenska mässan i Göteborg. Måndagen den 8 juli invigdes den av kung Gustav V, som hade drottning Viktoria vid sin sida. 535 olika utställare från nästan alla näringslivets grenar visar prov på sina alster i mässan där industri och handel möts. 42 153 besökare dras till mässan, som varar i en vecka. När mässan är slut åker var och en hem till sin ort, och många av dem tar influensan med sig.
Såhär i efterhand känns en mässa just när en pandemi nått landet lika lämpligt som att…tja…hålla en melodifestivalsfinal i samma situation.
Idag är det den 6 juli, och för 102 år sedan, den 6 juli 1918, kom de första rapporterna om spanska sjukan på svensk mark. Sjukdomen hade kommit in på två håll: till Skåne från Berlin och Kristiania (Oslo), och till Göteborg från England.
Dagens Nyheter kan lördagen den 6 juli rapportera att ”ett par typiska fall” har påträffats i Malmö. Det ska visa sig vara ”en tyskfödd fru” och hennes dotter, vilka sedan några år bor i Malmö, som tagit med sig sjukdomen från Berlin. Allmänheten är oroad, men läkarkåren tar det med ro. ”Någon åtgärd att hålla sjukdomen på avstånd från våra gränser anse de ej vara påkallade.” Det enda råd man ger är att allmänheten ska vara försiktig och inte utsätta sig för förkylning. Man skriver dock att sjukdomen troligen kommer att ”göra en rundtur i landet och ställa till en del oreda såväl i det privata som offentliga livet, då det ju är vanligt att hela familjer, kontor eller andra institutioner bli smittade samtidigt. Men däråt är tyvärr ingenting att göra, och man kan endast hoppas att epidemien snart skall gå över.”
Ur Dagens Nyheter den 6 juli 1918.
”Någon åtgärd att hålla sjukdomen på avstånd från våra gränser anse [läkarna] ej påkallade — skulle något i den vägen kunna göras, vore det att spärra gränserna och stoppa all utländsk trafik. Det enda läkarna kunna råda till är att allmänheten är försiktig och ej utsätter sig för förkylning.”
Samma helg kan även Svenska Dagbladet rapportera att sjukdomen snabbt har etablerat sig i skånska Hyllinge med omgivningar. Söndagen den 7 juli rapporterar tidningen att orten har inte mindre än 65-75 fall av influensan, men Dr Dilot i närliggande Bjuv kan lugna med att sjukdomen ”inom kort skulle befinna sig på återtåg”. I Bjuv fanns heller inga fall. Förste stadsläkaren i Helsingborg kunde dock konstatera att han förmodligen under lördagen träffat på stadens första fall av spanska sjukan.
Spanska sjukan hade förmodligen funnits i Hyllinge redan vid midsommartiden. Där fanns en stenkolsgruva, ägd av Höganäs-Billeholms AB. En hyllingebo som arbetade i Kristiania (Oslo) hade kommit hem för att fira midsommar, och tagit med sig sjukdomen som spred sig snabbt bland dennes släkt, arbetarna i gruvan och övriga samhället.(1)
Den första helgen i juli 1918 rapporteras också sjukdomen ha kommit till Göteborg. Göteborgs Aftonblad skriver den 6 juli att den 4-5 juli hade 3 respektive 2 besättningsmän från ångaren Thorsten uppsökt läkare, och det hade visat sig att de hade symptom som stämde med spanska sjukan. Flera andra personer ombord hade också varit sjuka under överresan, men tillfrisknat efter några dagar. Läkare i Göteborg menade att sjukdomen var ”ganska ofarlig”, men då den var så ”smittsam och uppträder som massepidemi verkar den mycket enerverande på det dagliga lifvets gilla gång.”
Ur Göteborgs Aftonblad den 6 juli 1918.
”Spanska sjukan äfven till Göteborg.
Flera fall å Lloydångaren ”Thorsten”.
Den så mycket omtalade och omskrifna ”spanska sjukan” är redan i Göteborg, fastän den ännu icke fått någon större spridning.
Igår och i förrgår infunno sig resp 3 och 2 besättningsmän från ångaren ”Thorsten” hos en af stadens läkare, hvarvid det visade sig, att samtliga hade symptom till nämnda sjukdom. De hade insjuknat på öfverresan till England i häftig feber, fått hosta, och röda ögon, kännt verk i ryggen och dylikt.
Under öfverresan hade en del personer varit sjuka på samma sätt men de flesta hade åter tillfrisknat. Smittan tros ha blifvit förd ombord af besättningsmän från torpederade fartyg, som varit i beröring med personer, som besökt platser, där sjukdomen härjat.
Emellertid synes det, som om fallen på ”Thorsten” vore de enda, som konstaterats här i staden.
Det är visserligen enligt medicinalstyrelsens uttalande omöjligt att hindra sjukdomens spridning och har den därför fäst läkarnas uppmärksamhet på de här förekomna fallen.
Läkarna här i staden anse dock sjukdomen ganska ofarlig, något liknande influensa, men som den är mycket smittosam och uppträder som massepidemi verkar den mycket enerverande på det dagliga lifvets gilla gång.”
Göteborgs Aftonblad kan den 8 juli rapportera att inga nya fall av spanska sjukan har upptäckts i Göteborg av vare sig t f stadsläkaren eller på Epidemisjukhuset, men då det inte rör sig om en anmälningspliktig sjukdom kan det samtidigt finnas okända fall i staden.
(1) Spanska sjukan och svälten, C-uppsats i historia av Mattias Bylesjö, Luleå tekniska universitet 2003:089, s 9. Refererar till Spanska sjukan. Den svenska epidemin 1918-1920 och dess internationella bakgrund av Margareta Åman. Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala 1990.
Idag är det den 3 juli, och för 102 år sedan, den 3 juli 1918, kunde Göteborgs Aftonblad rapportera att spanska sjukan började närma sig Sveriges gränser: samma vecka hade den nämligen nått Kristiania, som Oslo hette då. Såväl i ett affärshus som på en bank där hade personalen insjuknat.
Medicinalstyrelsens generaldirektör Buhre meddelade, såsom tidigare försäkrats från Spanien och Tyskland, att spanska sjukan ej var ”af någon farligare karaktär”. Endast enstaka dödsfall hade rapporterats från Tyskland, ”till följd af bristande motståndskraft”. Artikeln avslutar med att meddela att:
”Några åtgärder för att förhindra sjukdomens spridande anser sig medicinalstyrelsen ej kunna företaga, då den ej är af så farlig karaktär, att sådana kunna motiveras.”
”Några åtgärder för att förhindra sjukdomens spridande anser sig medicinalstyrelsen ej kunna företaga, då den ej är af så farlig karaktär, att sådana kunna motiveras.” Ur Göteborgs Aftonblad den 3 juli 1918.
Den 4 juli berättar Dagens Nyheter att en fjärdedel av Spaniens befolkning nu har haft sjukdomen, att Berlin och Kristiania är drabbade, samt att de fall som uppträtt i Norge verkar vara av svårare art än de som rapporterats från kontinenten. Artikeln beskriver sjukdomens symptom och förlopp, men menar att det faktum att epidemin när som helst kan väntas till Sverige inte behöver ”väcka någon större oro”, ty ”[i]nfluensa har vi haft förr”. ”Sjukdomen går ganska snabbt över”, skriver man, men lyfter i slutklämmen ett varnande finger för eventuella biverkningar:
”Man får vara lite grand försiktig, inte minst under rekonvalescensen, så att inga komplikationer tillstöta. Särskilt bör man akta sig att för snart ta i med intellektuellt arbete.”
”Man får vara lite grand försiktig, inte minst under rekonvalescensen, så att inga komplikationer tillstöta. Särskilt bör man akta sig att för snart ta i med intellektuellt arbete.” Ur Dagens Nyheter den 4 juli 1918.
Det skulle inte ta många dagar innan sjukdomen nådde även Sverige – troligen var den till och med redan här. De närmaste två veckorna ska vi följa de första rapporterna om när spanska sjukan började spridas i landet. Om inte annat kan det vara intressant att jämföra med vårens erfarenheter av covid-19-pandemins spridning.
Idag är det den 1 juli, och för 102 år sedan, den 1 juli 1918, kunde Aftonbladet rapportera att epidemin som grasserade i Spanien nu nått Tyskland. ”Helt överraskande” hade den gjort sitt intåg i Nürnberg, där ett antal personer plötsligt insjuknat på arbetet i symptom som inkluderade feber och matthet. Även i andra delar av landet, bland annat i Hessen, hade sjukdomen fått fäste. Information med råd och föreskrifter till förebyggande av smittan togs fram, men samtidigt lugnades allmänheten: ”ingen anledning till allvarligare farhågor föreligger, enär sjukdomen har ett regelbundet och godartat förlopp.”.
Artikeln rapporterar vidare att Berlins hälsovårdsstyrelse meddelat Berlin Tageblatt att det rörde sig om samma typ av influensa som den som drabbat hela Europa 1889 och 1893, och att det inte fanns något sätt att förebygga den på.
Tyska Robert Koch Institut, ungefär motsvarigheten till Folkhälsomyndigheten, hade redan studerat sjukdomen och, berättar artikeln, konstaterat att det rörde sig om influensa, samt att det särskilt var yngre personer som insjuknade. Som värst handlade det om 2-3 dagare hög feber, och några dödsfall hade inte inträffat.
Aftonbladet, 1 juli 1918.
”Helt överraskande” var det inte för tyskarna själva att sjukdomen nått Nürnberg i juli; den var redan så pass spridd på den europeiska kontinenten att stridigheterna under första världskriget påverkades: över 900 000 tyska soldater, tre fjärdedelar av de franska soldaterna, och hälften av de brittiska blev sjuka under den första vågen. Av strategiska skäl offentliggjordes dock inte dessa siffror då.(1)
Liksom när sjukdomen först rapporterades från Spanien, tonades dess allvar ner i rapporterna från Tyskland. Faktum är att den första vågen av spanska sjukan, som drabbade världen under våren och sommaren 1918, inte verkar ha varit mycket värre än en vanlig influensaepidemi. Många dödsfall inträffade visserligen; i USA dog exempelvis omkring 75 000 personer i influensa under det första halvåret 1918. Även om det är en hög siffra, kan den jämföras med de cirka 63 000 amerikaner som avled i influensa 1915.(1)
Robert Kochinstitutet hade konstaterat att influensan smittade yngre i högre grad än äldre. Vissa hävdar att att det var de yttre förhållandena, som undernäring, överfyllda sjukhus och dålig hygien, som bidrog till att skörda offer, till stor del på grund av det pågående första världskriget. Under den första, mildare, vågen var det i första hand personer som redan var svaga av krämpor och ålder som avled. Yngre och starkare personer återhämtade sig relativt väl. Detta skulle komma att ändras i den andra, dödligare, vågen av influensan, som kom under hösten 1918 och framför allt dödade yngre personer.(1)
