11 juli: Spanska sjukan i Sverige, del 3
Idag är det den 11 juli, och för 102 år sedan, den 11 juli 1918, avled vad som sägs vara det första dödsoffret för spanska sjukan i Sverige. Vederbörande var ingen mindre än Per Håkansson, ättiksfabrikören från Eslöv som hade utvecklat Salubrinet.
Ransoneringen under första världskriget ledde till råvarubrist för Salubrintillverkningen. Spanska sjukan, som kommit till Skåne vid midsommartid, hade smittat även 76-årige Håkansson som tillbringat några dagar i sängen. Där hade han dock inte ro att stanna när fabriken hade problem, utan steg upp innan han blivit helt frisk, och tog tåget till Stockholm i syfte att försöka få tag på råvaror. Där avlider han i influensa på sitt hotellrum den 11 juli.(1) Håkanssons arv lever kvar än i dag, dels genom Salubrinet som fortfarande finns i många svenska hem, dels genom livsmedelsföretaget som länge bar namnet Felix, vilket numera är ett varumärke inom Orkla, dels genom Dr P Håkanssons stiftelse, som genom åren delat ut många miljoner kronor i forskningsstipendier.
Dagens Nyheter rapporterar samma dag, att en del presumtiva besökare till den pågående Svenska Mässan i Göteborg har ställt in resan dit av rädsla för spanska sjukan. Man tillägger dock att ”Denna epidemiskräck synes dock ha bra litet fog för sig.” – ett lugnande besked som medför ett stort ansvar. Visserligen har en norrman med influensa besökt mässan, men man finner grund för påståendet genom en rundringning till läkare i staden, som bara har sett enstaka fall de senaste dagarna; ett tiotal utöver dem från ångaren Thorsten.
DN rapporterar vidare att Svenska fotbollsveckan kommer att genomföras som planerat, dock med vissa ändringar i schemat då lagen från Estland och Danmark måste utebli på grund av epidemin. Ett antal landskapslag som är kvar i turneringen ska under veckan resa runt i landet och möta varandra, för att segrarna sedan ska kunna göra upp i semifinaler och finaler i Stockholm under veckoslutet.
Svenska Dagbladet skriver att en handfull influensafall som anses vara spanska sjukan nu har upptäckts i Gävle. Smittan verkar ha kommit dit av gävlebor som rest tillsammans med malmöbor. Fler fall i Luleå har också upptäckts; det rör sig om fem tyska sjömän. Samtidigt har även två militärer lagts in på garnisonssjukhuset i Boden med spanska sjukan.
Under corona/covid-19-pandemin tog viss sjukvårdsutrustning snabbt slut i Sverige, och det visade sig svårt att få tag på mer då hela världen var ute efter samma produkter. Den 11 juli 1918 skriver Dagens Nyheter om tillgången på läkemedel i form av ”olika slags pulver o d”. Man meddelar att Medicinalstyrelsen ”gör allt vad den kan för att få in så mycket febermedel som möjligt från utlandet” men att den inhemska tillverkningen av antifebrin, en föregångare till paracetamol (som finns i Alvedon och Panodil), ”är säkerställd för lång tid framåt i för behovet fullt betryggande utsträckning.”. Däremot är det mycket ont om acetylsalisylsyra och aspirin, vilket Medicinalstyrelsen via telegraf har beställt skyndsamt från Tyskland. Sändningar är dessutom på väg från England, så det är ”goda utsikter till att läkemedelskommissionen om någon tid skall disponera stora förråd även av dessa medel.”.
Dagens Nyheter rapporterar samma dag, liksom Svenska Dagbladet dagen därpå, att det har varit ett fasligt spring hos läkarna i Stockholm under de senaste dagarna, av någon anledning kvinnor ”mest förstås” (enligt SvD), som ”ha i allmänhet varit alldeles över sig givna för att ha råkat ut för den otäcka sjukdomen just nu” (enligt DN). DN fortsätter:
”Men trots att läkarna i de ojämförligt flesta fall kunnat konstatera att just nu vederbörande vore frisk som en nötkärna, har det sett ut som om detta meddelande skulle ha framkallat besvikelse och många gånger mottagits med tydlig misstro.”
Möjligen har något tiotal fall av influensa påträffats i huvudstaden, men de har varit lindriga och det är till och med tveksamt om det ens har rört sig om spanska sjukan. DN igen, som verkar brista lite i omvärldsbevakningen, med tanke på att man så sent som dagen innan rapporterat under rubriken ”Spanska sjukan på världsturné” att influensan förutom i Europa fanns såväl i Nord- som Sydamerika, Asien och Afrika:
”Det enda som egentligen är ägnat att ge något stöd åt talet om epidemi är att de rapporterade influensafallen äro något talrika för att vara vid denna tid av året. Men någon verklig influensaepidemi kan man inte tala om, ännu åtminstone. Influensaepidemierna bruka nämligen vara av pandemisk natur, det vill säga sprida sig med oerhörd hastighet och kräva hundratals offer dagligen. Från alla håll inom landet där influensa nu uppträder meddelas att fallen äro mycket godartade och hastigt övergående.”
Som om det inte vore samma pandemi som spreds i Sverige. Sedan fortsätter tidningen med några olycksbådande ord:
”De som få sjukdomen nu kunna rentav vara tacksamma därför, yttrade en läkare. Det kan nämligen, så som ofta sker, mycket väl inträffa att sjukdomen ändrar karaktär medan den sprider sig, så att den på ett senare stadium kan bli rätt allvarlig.”
(1) Svenskt biografiskt lexikon, https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13952 .