Idag är det den 20 augusti, och för 88 år sedan, den 20 augusti 1928, började man inse att Bert Hassell och Parker Cramer hade försvunnit med planet The Greater Rockford, på sin väg mot Grönland.

Överallt satt folk och lyssnade efter signaler från Bert och Parker; radioamatörer och kommersiella radiostationer i Amerika, statliga kanadensiska stationer i ödemarken, fartyg mellan Kanada och Grönland, och på polarstationer på Grönland. Alla som hade en radiomottagare lyssnade ut i etern. På söndagskvällen kom så ett meddelande from Elmer Etes, mekanikern som skulle ha varit med på planet men som fick åka sjövägen till Mount Evans vid Søndre Strømfjord, numera Kangerlussuaq, och expeditionen som var Hassells mål på Grönland. ”No sign of Hassell yet. Long overdue.” var det korta och kärva beskedet. Bert och Parker hade inte synts till ännu, och var nu mycket försenade. Professor William H Hobbs, som ledde expeditionen, meddelade att det var perfekt flygväder, så det kunde inte ha varit problemet.

Rockfords invånare var oroliga för det lokala flygaresset, och många hade stannat uppe hela natten för att få nyheter om planet. Rosalie Hassell, Berts fru, var dock lugn, i alla fall på ytan. Hon var hemma med de tre barnen och väntade på att höra från sin man. ”Vänta bara ska ni se”, sa hon till grannarna. ”Det tar ett tag, men sedan kommer ett meddelande från Grönland om att han har landat i säkerhet.” Hennes man hade ju sagt till henne att inte oroa sig. Och hon var van. ”Han har nått Grönland nu”, sa hon. ”Plan som har kommit så långt [som till Cape Chidley] slutar bara inte att fungera. Om de hade haft problem med motorn eller planet hade det hänt mycket tidigare. Det finns ingen anledning att oroa sig.”

På måndagen kunde den erfarne polarforskaren Donald MacMillan, som befann sig på Labradorkusten, konstatera att om planet hade hamnat i havet så var hoppet förmodligen ute, och vädret började dessutom bli sämre. Rosalie höll sig nu för sig själv med barnen i hemmet, Bert Hassells mor och bror reste till Madison, Wisconsin för att besöka en radiostation där man uppfattat signaler, och hans syster förberedde sig för att avbryta sin semester. USA:s kustbevakningsfartyg Marion, som befann sig i Hudsonsundet, beordrades ta sig ner till Davis sund och hjälpa till i sökandet efter det försvunna flygplanet, kanadensiska, grönländska och danska fartyg slöt upp, och det meddelades att den kanadensiska regeringen även bad trappers i vildmarken att hålla utkik. Inuiter i kajaker och jägare på land utmed Grönlands västkust deltog i sökandet.

På tisdagen kunde Marion rapportera att man hade sökt i området där den sista signalen från The Greater Rockford sänts och ytterligare åtta mil i planets färdriktning, lyssnat på radion och anropat planet regelbundet, men inte funnit något. USA:s federala radiokommission beordrade radiostationer att sluta sända på de bandbredder som planet kunde tänkas använda, för att inte störa eventuella signaler. Då och då kom rapporter om att någon radioamatör hade uppfattat något, men ingenting kunde fastställas med säkerhet komma från The Greater Rockford efter ”R”:et det sänt ut på morgonen den 19 augusti.

Fortsättning följer den 22 augusti…