Idag är det den 22 augusti, och för 88 år sedan, onsdagen den 22 augusti 1928, kom en rapport om att ett flygplan hade synts flyga utmed Grönlands sydvästra kust och passera Fiskenæsset, numera Qeqertarsuatsiaat, och Lichtenfels, numera Akunnat, på söndagsförmiddagen. Man misstänkte att det kunde vara The Greater Rockford, med Bert Hassell och Parker Cramer ombord, som inte hörts av sedan natten mot söndagen. Telegrammet med den innebörden hade polischefen för södra Grönland skickat till Grönlands förvaltning, med tillägget att två båtar hade sänts ut för att leta. Samtidigt fortsatte olika radioamatörer att plocka upp signaler här och där med bokstaven ”R”, som antogs komma från planet och i så fall innebar att det befann sig 12 mil ut över Davis sund från Cape Chidley, och telegrammet från Grönland fick inte någon större uppmärksamhet. Nu var vädret riktigt dåligt i området mellan Kanada och Grönland, och det enda hoppet var om flygarna hade lyckats landa på Grönland. Men det var en klen tröst, för folk som kände till området menade att det i så fall kunde ta veckor innan Bert och Parker kunde ta sig till bebodda trakter.

På fredagen rapporterade tidningarna att två amerikanska radioamatörer hade nåtts av radiosignaler från flygplanet. ”Meddela the Associated Press och våra familjer att vi är nere på en liten ö 80 mil utanför Newfoundland, och är i säkerhet.”, sa det första meddelandet. ”Vårt oljesystem gick sönder och vi landade på en liten ö. Vi är O.K. och i säkerhet, men har dåligt med mat. Använder en generator som kraftkälla för att kommunicera. Vår position är på en liten ö ungefär 50 mil utanför Newfoundland.”, löd nästa. ”Vi är väldigt trötta och i stort behov av att sova, så vi kan inte höra av oss mer ikväll. Hör av oss i morgon kväll. Var snälla och meddela våra familjer. Bästa hälsningar till alla från the Rockford Fliers.” löd det tredje och sista meddelandet. Berts och Parkers familjer fick nu upp hoppet igen, men överlag misstänktes att meddelandena var falska. Dels kunde inte planets radioutrustning sända på den våglängden, dels låg Newfoundland flera hundra mil söder om deras rutt, och dels hade flygarna bara lärt sig sända några enstaka bokstäver.

Nu fick dock meddelandet om att ett plan synts utanför Grönlands kust redan på söndagsförmiddagen mer uppmärksamhet, och började analyseras. Invånarna i de två byarna meddelade att de klart och tydligt hade sett planet, som flugit lågt och verkat leta efter någonstans att landa. Inget annat plan än The Greater Rockford kunde tänkas ha befunnit sig i närheten. Man kunde konstatera att eftersom Fiskenæsset var så isolerat och bara hade 200 invånare, varav ”endast en vit familj”, så fanns det inga möjligheter att kommunicera med omvärlden. När planet hade siktats hade man sänt en båt till Godthåb, numera Nuuk, där det fanns en radiostation. Även om avståndet dit inte var med än tio mil, tog det ändå två dagar med båt, varför det hade dröjt innan informationen kom ut. Nu blev det full aktivitet, och sökpatruller sändes omgående till området. På grund av brist på transportmedel kunde det dock ta upp till ett par dygn att nå platsen.

Väl framme var det fartyg från tre nationer som deltog i sökandet; mindre båtar sökte i fjordarna i söder medan amerikanska kuttern Marion och norska fartyg letade utmed västkusten. Danskar fortsatte sökandet längre upp utmed kusten i fartyget Islandfalk.

Samtidigt hade flyg- och radioorganisationer ett gemensamt intresse mot de ”hjärtlösa” personer som sänt falska meddelanden över radio. En flygorganisation ville dra in licenserna för de 20 000 radioamatörerna, medan en radioorganisation satte upp en belöning på $500 till den som kunde komma med information som ledde till att personen som sänt meddelandena från ”Rockford Fliers” hittades och straffades.

Augusti övergick så småningom i september, rapporterna om sökandet efter flygarna blev färre, och ännu fanns inga spår efter vare sig Bert, Parker eller The Greater Rockford.

Fortsättning följer den 25 augusti…