Idag är det den 8 augusti, och för 191 år sedan, den 8 augusti 1826, stod Johannes Andersson från Hjälmseryd inför Häradsrätten i Vrigstad, åtalad för att den 9 juni ha givit Anders Svensson ett slag i huvudet med en granstör, med följden att Anders Svensson nio dagar senare avled. För att göra hela denna tragiska händelse rättvisa återges här domstolsprotokollet från åtalet i sin helhet.

”År 1826 den 8 Augusti förrättades Urtima Ting uti Gästgifvaregården Wrigstad, af undertecknad ordinarie Domare i orten samt Nämndemännen

Thor Holm i Holm
Gerton Fagerlind i Komstad
Petter Pettersson i Släthult
Johannes Israelsson i Haraldstorp
Johan Klein i Morliden
Johannes Hafström i Holkarp
Johannes Elmqvist i Åkerhult

till ransakningsföretagande uti nedanståend brottmål.

KronoLänsmannen Herr Landsfiskalen Reinhard Agarth tilltalar den från Slottsarresten hit utförde Drängen Johannes Andersson från Karshult Norregård som blifvit häktad och angifven för det han om Söndagsaftonen den 9. sistl[idna] Juli med en stake eller stör tillfogat Bonden Anders Svensson derstädes Södergård ett svårt slag i hufvudet och derigenom skall vållat denne senares den 18. i samma månad timade död.

Den tilltalade Johannes Andersson stäldes inför Rätten och säger sig vara 22 år gammal och befinnes lång till växten af stark kroppsbygnad med ljuslätt ansikte, ljust hår, blå ögon samt klädd i blå tröja, randig väst, blå byxor, hvita ullstrumpor och skor; upgifvandes att han med flere andra personer infunnit sig om Söndagsaftonen den 9 sistl[idna] Juli uti Karshults Södreg[år]d der Anders Svensson ute på gården utan någon anledning kallat den tilltalade tjuf för det han af Anders Svenssons Dr(äng?) handlat ett par ströfflar (=stövlar?), hvarföre den tilltalade på lika sätt kallat Anders Svensson för tjuf derföre att han bedragit folk ifrån sin ungdom, under ordväxling hvarom den tilltalade fattat Anders Svensson i västen, då denne senare deremot gripit den tilltalade uti strupen under yttrande, att han skulle ända vända och forsla den tilltalade omkring väggarne. Den tilltalade har slutligen förmådt skilja sig från Anders Svensson men förbredad öfver (?) förhållande fattat uti en stake på vedkasten, der med han slagit Anders Svensson ett slag i hufvudet deraf han kullfallit. Han kan ej med säkerhet påminna sig att han gifvit Anders Svensson flera slag.

(Den stake eller stör hvarmed den tilltalade slagit) Anders Svensson förevistes Domstolen och befanns 2 ½ aln lång samt 6 tum tjock af gran. Den tilltalade medgifver att det är samma stake men försäkrar att slagsmålet skett af förhastande och uti rusigt tillstånd.

Den af Herr Prov[incial] Medic[ine] Doctor Wulff, som besiktigat Anders Svenssons döda kropp, utgifne (?) Besiktnings attest uplästes sålydande: Lit R.

Åklagaren företedde härefter tvänne så lydande af Herr Prosten och kyrkoherden Hjelmgren utgifne attester öfver den tilltalades och Anders Svenssons lefverne och ålder, hvilka uplästes och intogos i Protocollet så lydande: Lit. B och C.

Efter tillfrågan säger den tilltalade att han är född i Karshult Norregård och att hans fader Andreas Persson för 2 år sedan med döden aflidit och att hans moder Stina Danielsdotter ännu lefver samt jemte fyra barn är ägare af 3/16 uti förenämnde Hemman.

Det anmältes, att Stina Danielsdotter nu är närvarande, hvarföre hon framstod och berättade att hennes son den nu tilltalade Johannes Andersson varit begifven på starka drycker, deraf han sig ofta öfverlastat och under hvilket tillstånd det ofta hänt att han upfört sig mindre beskedligt både med henne och andra. Hon beklagar nu under gråt sin sons olycka och upgifver att hon med sin afl[idne] man i lifstiden sammanaflat fyra barn två gossar och två döttrar af hvilka den tilltalade är det andra barnet i ordningen och att hennes man efterlemnat sig 3/16 Karshult Norrgård deraf i arvf tillfallit den tilltalade 1/24 del hvarpå skall vara skuld till 53 Riksdaler 16 silfvermynt Riksgälds.

Anders Svenssons efterlemnade hustru Lena Persdotter var nu äfven tillstädes och förklarar att hennes man sedan han blifvit slagen af den tilltalade, blifvit inburen uti sin stuga och lagd i sin säng der han legat sanslös till långt fram på natten, då han efter tillfrågan af Lena Persdotter sagt sig ej vara sjuk, men fram på morgonen har han velat up ur sängen och beklagade sig hafva ganska ondt uti hufvudet. Sedan han blifvit uphjelpt utur sängen och förd ut på gården, har mycket blod runnit utur högra örat och han blifvit så svag att hon ej förmodat annat än att han skulle genast med döden aflida, hvarföre han åter blef inburen i stugan och lagd i sängen, der blodflödet fortfarit ur örat 2:ne dygn, och han legat för det mesta utan sansning till dess han den 18 sistl[idna] Juli aflidit, dock har han här under på frågan flere gånger förklarat sig icke vara ond på den tilltalade.

Åklagaren begärde härefter vittnesmål utaf hustrun Anna Larsdotter, Anders Jansson och Johannes Mickelsson i Karshult, Johannes Pettersson och Johan Andersson i Slättö, hvilka ojäfvige lemnade, efter aflagd ed och erhållen varning, serskilt hörde berättade:

1:o: Johannes Pettersson att vittnet och Johan Andersson, Slättö, med flera andra personer varit samlade om Söndagsaftonen den 9. sistl[idna] Julii uti Karshult Norregård och de fleste derifrån sig begifvit utom vittnet och Johan Andersson som sent på aftonen efter begjäran af den tilltalade (blifvit?) honom följaktig till Karshult Södregård för att utbekomma ett halft stop bränvin utaf Drängen Magnus Andersson därstädes, hvilken varit i tjenst hos nu afl[idne] Anders Svensson. Wid ankomsten har Drängen Magnus Andersson nekat att lemna den tilltalade bränvinet, men denne senare deremot ingåt uti Anders Svenssons stuga och därifrån utkommit med ½ stop bränvin och dermed begifvit sig ett litet stycke från gården utmed en bod, der han trakterat vittnet och Johan Andersson i Slättö och Dr[ängen] Magnus Andersson med hvarsin sup bränvin, hvarunder Anders Svensson kommit till stället och Dr[ängen] Magnus Andersson då tillsagt den tilltalade att han äfven skulle gifva honom en sup, hvilket den tilltalade vägrat och Anders Svensson därpå yttrat att den tilltalade vore en Svinhund för det han skämt menlöst blod äfter vittnets ord, hvarefter Anders Svensson och den tilltalade fattat uti och hållit hvarandra i kragen, der under de förebrått hvarandra, den förre att den tilltalade skadat och bedragit Drängen Magnus Andersson uti handel om stöflar och den sednare, att att Anders Svensson ifrån ungdom skämt och bedrog honom. Efter en liten stunds förlopp hafva de släppt hvarandra lösa och den tilltalade begifvit sig till en närbelägen vedbacke, der han tagit den här för Domstolen upviste granstör, dermed han begifvit sig tillbaka till stället der Anders Svensson och de öfrige varit och utan att yttra något ord med staken gifvit Anders Svensson ett slag i hufvudet, hvaraf denne senare genast omkullfallit på marken, hvarefter den tilltalade ytterligare med staken gifvit And. Svensson ett slag på högra låret, men blifvit hindrad från vidare slagsmål af Anders Svenssons hustru som tillkommit och tagit staken från den tilltalade, hvilken efter en stunds förlopp begifvit sig från stället, tillika med vittnet och Johan Andersson hvilka sednare blifvit anmodade af den tilltalade att följa honom hem. Fram på natten har vittnet och Johan Andersson begifvit sig från den tilltalade och på hemvägen gått in i Anders Svenssons stuga där denne sendare legat i sängen och wittnet funnit mycket blod rinna ur hans högra öra, samt han sjelf vara utan sansning.

Efter tillfrågan säger vittnet att genast efter slaget och under det Anders Svensson legat på backen (har) mycket blod runnit öfver hela ansiktet. Något öppet sår i hufvudet efter slaget kunde ej skönjas. Wittnet kunde ej finna att den tilltalade och Anders Svensson vid åtalade tillfället varit öfverlastade ehuru de fått väl till bästa. Under det vittnet varit den tilltalade följaktig efter slagsmålet till denne senares hemvist, har Den tilltalade omtalat, att han handlat en klocka af Anders Svensson, hvilken senare sådant oaktat ej velat aflemna klockan och att Anders Svensson ofta varit den tilltalade till förargelse, som föranlåtit den tilltalade till slagsmålet, men den tilltalade har då aldeles icke förestält sig någon elak påföljd af samma slagsmål, för öfrigt intygar vittnet att den tilltalade varit begifven på starka drycker och ofta varit i slagsmål.

Efter tillfrågan af Åklagaren upgifver vittnet, att den tilltalade anmodat Drängen Magnus Andersson att ingå till Samuel Jonasson i Karshult Norregård och där hämtat ett halfstop brännvin, hvilket Magnus Andersson fullgjortdt och burit samma bränvin uti Anders Svenssons stuga i Karshults Södregård der den tilltalade tagit samma bränvin. Upläst och vidk[änt].

2:o. Johan Andersson som på en gång med förra vittnet varit närvarande vid åtalade tillfället, gjör lika (?) med samma wittne, (endast?) med den skilnad, att vittnet blott sett den tilltalade med den nu vittnet föreviste granstake gifva Anders Svensson ett slag i hufvudet, emedan vittnet derefter af rädsla genast begifvit sig något afsides från stället, så att vittnet ej sett den tilltalade gifva Anders Svensson något slag på låret; dock har vittnet genast derpå gått tillbaka till stället, och wittnes målet reder för öfrigt riktigheten af Johannes Pettersons wittnesmål, som upplästes.

Desse bägge vittnen kunna ej upgifva antingen den tilltalade eller och Anders Svesson först fattat uti hvarannan eller börjat slagsmålet. Efter tillfrågan af Åklagaren säga desse vittnen att Anders Svensson och den tilltalade först om aftonen vid ifrågavarande tillfälle varit tillsammans uti Karshult Norregård, der de haft samtal om en klockhandel, och den tilltalade begärt att ärhålla den sig tillhandlade klockan hvartill Anders Svensson yttrat att han ej lemnar klockan förr än han får penningar; och har vittnet Johannes Petterson härvid hört den tilltalade yttra att Anders Svensson var värd stryk, som ej ville lemna klockan.

3:o. Anna Larsdotter vet ej något om ifrågavarande slagsmål, men intygar att den tilltalade är begifven på starka drycker och uti rusigt tillstånd öfverdådig och ostyrig. Vid ett tillfälle har vittnet sett, att den tilltalade uti sin moders stuga varit i oenighet med flere derstädes varande personer som han skuffat, hvilket hans moder sökt hindra då hon äfven blef af den tilltalade skuffad.

4:o. Anders Jansson att den tilltalade är begifven på starka drycker samt öfverdådig till sinnes och ofta varit i oenighet med sine grannar.

5:o. Johannes Mickelsson att den tilltalade varit mycket begifven att utöfva slagsmål, som vittnet sett honom flere gånger werkställa, och att vittnet en gång sett den tilltalade uti rusigt tillstånd, fatta sin moder i armen och föra henne till en kammare i hennes stuga för att åt honom framskaffa föda. Upläst och vidkändt.

Nämndemannen Petter Pettersson i Slätthult och Johannes Hjelmbing i Huluboda upgifva att de gjort arfskifte uti Boet efter den tilltalades fader, och att den tilltalade i arf bekommit 1/24 i Karshult Norregård med 53 Riksdaler 16 silfvermynt Riksgälds skuld och derpå obetald ränta för 2 år.

Afl[idne] Anders Svenssons efterlämnade Enka förklarade att hon icke under sin mans sängliggande efter slaget fann något sår eller åkomma i hufvudet, utan endast att en mängd af blod utflutit ur hans högra öra, hvilket blodflöde fortfarit i 2:ne dagar, men hvarefter blodvatten runnit ur näsan. Under sjukdomen har Lena Persdotter efter ordination af Herr kyrkoherden Pontén badat hufvudet på den sjuka med surt dricka i ställe för ätticka.

Den tilltalade har ej något att påminna emot vittnesmålen, utom det han påstår sig vetandes och villjandes ej hafva förolämpat sin moder.

Åklagaren hemstälde härefter målet till Domstolens pröfning.

Den tilltalade hade ej vidare att anföra utan begär all möjlig förskoning.

Åklagaren begärde ersättning af den tilltalade efter en så lydande räkning. Lit. D.

Någon kostnadsräkning var ej bifogad ofvan intagne Läkare Besiktning.

Utslag.

Genom egen frivillig bekännelse och vittnesmål utaf Johannes Pettersson och Johannes Andersson i Slättö som den tilltalade Johannes Andersson från Karshult (?) riktigheten ärkänt är bemälte Johannes Andersson förvunnen att hafva den 9. sistl[idna] Juli om aftonen efter föregången ordväxling emellan honom och Anders Svensson derstädes af berådt mod med en granstör eller stake tillfogat denne senare ett svårt slag i hufvudet, så att han genast omkullfallit och blod utrunnit ur högra örat, hvarefter Anders Svensson blifvit inburen i sin stuga och derstädes varit sängliggande under det blodflöde ur örat och äfven ur näsan fortfarit, till dess han den 18. i samma Månad med döden aflidit; och som den af Herr Provincial Medicus Doctor Wulff öfver besiktningen af Anders Svenssons döda kropp utgifne attest, att förenämnde uti hufvudet honom åbragte åkomma, som till beskaffenheten utaf attesten blifvit beskrifven, endast varit orsaken till Anders Svenssons död, helst något annat sjuklighetstecken ej varit för handen som kunnat bidraga till döden; altså och i förmåga af 24. Cap 9.§ M[iss]g[ärning]s B[al]k[e]n, pröfvar (?) Härads Rätten rättvist förklara Johannes Andersson skyldig, att sig sjlef till välförtjent straff och andra till varnagel lif sitt mista medelst hallshuggning; skolandes Herr Provincial Medicus Doctor Wulffs kostnadsersättning för Anders Svenssons besiktigande, hvarpå någon räkning till Domstolen ej blifvit ingifven, gäldas af Johannes Anderssons egendom till det belopp hvartills han Lagligen kan anses berättigad; äfvensom Åklagaren, kronoLänsmannen Agarth skall af samma egendom utbekomma de af honom fordrade En Riksd[aler] 20 skilling Banco för den kostnad han haft till Johannes Anderssons afförande från Karshult till kronoarresten här i Wrigstad.

Dock blifver detta utslag jemlikt 25 Cap. 5§ R[ätte]g[ång]s B[al]k[e]n (?) öfverlemnadt till Kungl[iga] Maj[estäte]ts och Rikets Höglofl[iga] Götha HofRätts pröfning; hvaremedlertid Johannes Andersson skall afföras till Jönköpings Länshäkte och der förblifva till dess slutlig Dom faller. Den tilltalade begärde del af Protocollet emot lösen.”